Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men — tyvärr! Det är visst bara något du inbillar
dig.»
»Och du skall kallas Marys bästa vän!»
»Det ä r jag...» Hon blev sittande ett ögonblick —
tankfull, villrådig. Hur i all världen skulle hon kunna
förklara för honom — för någon karl — att hon höll
innerligt av Mary, att hon unnade henne all världens
lycka, men... En mans tankar, hans längtan, hans
hjärta, som lh o n hade ägt — nej! Frivilligt avstod man
icke från sådant — det gjorde ingen kvinna i världen.
Hon ville icke medvetet göra något för att draga honom
till sig, och o m han nu verkligen skulle glömma henne
för Mary — naturligtvis skulle det glädja henne,
men... men det skulle i alla fall såra henne bittert.
Det vore ju nästan som att förlora ett stycke av sig
själv — den sista biten av ungdom.
Hon reste sig upp från stolen, kastade otåligt
kamkoftan av sig och sade i trött ton:
»Herregud, att vi kunna sitta här och tala om
sådana dumheter! Som om man inte hade annat att
tänka på ...»
Den lille minste grymtade inne från ammans rum.
Malin öppnade försiktigt dörren och tittade in.
»Qå nu och lägg dig, Malin. Du sover ju aldrig...
Odh med bara fötter...»
»Jag kan inte tåla att höra honom pipa. Hon sover
då också som en sten, den Olivia! Bara någon av
dem rör sig, vaknar jag strax.»
»Ja, det skall Gud veta...»
»Du», sade Malin plötsligt blygt. Det hade gått en
lång stund och Henrik höll redan på att somna, men
hon låg och såg rakt framför sig med alldeles vidöppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
