- Project Runeberg -  Malin Skytte /
163

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kinderna i bägge händer. Utan att hon ville det, kom hon
beständigt tillbaka till detta: hade Elof vid det här laget
friat till Mary... Sagt, att han älskade henne?... Å,
Herregud — att sådant ännu kunde hända! Och
människor, som voro lika gamla som hon — ja, Mary var till
ooh med ett halvt år äldre. Och h on!... Det var ju
en evighet sedan hennes hjärta hade klappat av ovisshet,
av het ångest, av ljuv, väntansfull skräck. En evighet!

»T o b e w o o e d a n d w o n», — sade hon sakta för
sig själv — drömmande, njutande orden. »To be
wooed...»

Nej, för h e n n e var det förbi!

När nu Elof också blev förlovad och gift — det var,
som om ett stycke av hennes ungdom gled bort med
honom. Aldrig mer denna heta outtalade längtan, detta
ömma, nästan omedvetna smicker, denna halvt
beundrande, halvt överseende uppmärksamhet — hans
outtalade lidelse, vilken liksom gjorde luften varm omkring
henne, gav glans och poesi — spänning — åt vart ord han
uttalade. Aldrig mera!

Hennes namn skulle bli vardagsaktigt, innehållslöst —
också för honom — mista den ljuvt hemlighetsfulla klang
och färg det nu ägde. »Du har haft brev från Malin,
Mary hur lever världen med henne?» ... Och vid
middagsbordet mitt emot sin hustru mellan två skedblad
soppa skulle han så höra nyheterna och börja tala om
någonting annat... Han hade älskat henne — nästan så
länge hon mindes — nu skulle hon bli honom likgiltig.

Hon rätade upp sig — sträckte på sig och lutade
huvudet mot trädstammen bakom. Utan att hon visste om det,
suckade hon. Plötsligt hörde hon det själv och smålog
ironiskt. — »Min Qud, en sådan gammal toka!»

Hon tänkte plötsligt på, vad Henrik skulle säga, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free