- Project Runeberg -  Malin Skytte /
188

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hållande till Malin, var en gång för alla — hon förstod,
att han önskade det så — utdebatterad dem emellan.
Men just för den skull — för det, att han stillatigande
förskansade sig bakom sin nervösa skygghet, förbjöd
henne att tala — för den skull kunde hon inte heller vara
uppriktig emot honom.

Malin å sin sida gav icke synnerligen akt varken på
Elof eller Mary. Hon hade nyligen åter börjat måla på
allvar; så länge barnen ännu voro späda och behövde
ständig tillsyn, hade hon sällan haft ro till det, eller
rättare: hon tyckte sig icke kunna göra det med gott
samvete. Men nu under denna sommar, då hon hade mera
tid till sin egen rådighet, än hon någonsin förut under
hela sitt äktenskap haft, kunde hon icke längre lägga
band på sin lust att arbeta: hon ville dock själv se, vad
hon dugde till en gång ännu!

Henrik låtsade till att börja med, som om han icke
märkte, vad det var, som upptog henne. Han ville
naturligtvis icke lägga något band på henne, när hon fick
lust till att måla — det hade han aldrig gjort eller
inbillade sig det åtminstone — men hans stolthet krympte
samman under hennes frånvarande, nyckfulla väsen,
hennes sätt att isolera sig själv. Han förstod icke, att själva
vanan att ständigt kväva arbetslusten, vilken hon alltid
fruktade som en fara för barnen och hemmet, efter hand
kommit henne att nästan skämmas för sin egen
begåvning som för ett fel, hon icke kunde råda bot på, men
som helst borde döljas. Han förstod icke hennes
ömtålighet i detta fall, uppfattade den nästan som en
obegriplig och sårande brist på förtroende till honom — i
synnerhet sedan han märkt, att hon mycket väl kunde tala
med främmande — till exempel med Hellwer — om sin
målning. Men om hon än icke sade ett enda ord, kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free