- Project Runeberg -  Malin Skytte /
194

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ocfli vilkas lovord skulle vara en lika likgiltiga som de
själva ... Å, det är så gräsligt dumt...»

Henrik öppnade dörren inifrån våningen. »Nej, se
god dag, Hellwer!» Han låtsade inte bli det ringaste
förvånad. »Det var ju hyggligt av er att söka upp oss...
Var har du gjort av Mary? ...»

Malin mindes plötsligt, att hon icke så mycket som
frågat efter Mary. Hon kunde inte begripa, hur det gått
till, men de hade kommit så huvudstupa in i samtalet, och
det var så sällan hon talade med någon om... »sådant».

»Mary vet inte ens, att jag är här.» Han skrattade
litet nervöst och skakade hand med Stjerne. »Jag var
ute på min morgonpromenad och märkte plötsligt, att jag
var helt nära Marieholm. Så tyckte jag det var lämpligt
att komma in och säga tack för sist...»

»Och få en smula frukost. Inte sant — Elof?
Klockan är redan elva...»

»Jag är rädd, att Mary blir orolig...» Han bugade
sig avvärjande.

»Frukosten står på bordet», sade Henrik litet kärvt,
inte precis riktigt inbjudande.

»Jag hade också redan varit i ordning», försvarade
Malin sig, »om inte Elof hade uppehållit mig. Jag
kommer om två minuter» — hon öppnade raskt dörren.

När Malin kom in i matsalen — hon hade inte kunnat
motstå frestelsen att taga en annan blus, en vit, som
klädde henne förträffligt — stod Henrik allena där inne
med ryggen mot fönstret och händerna i byxfickorna och
visslade.

»Nå? ...» sade Malin. Hon kände sig plötsligt litet
flat — mest för den vita blusens skull. »Elof gick ändå
sin väg?»

»Ja.» Henrik drog ut stolen från bordet. De sutto

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free