Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den: livet skulle fortfarande bliva sådant som det nu
var — åtminstone till det yttre. Hon skulle fortfarande
vara hans hustru som hon nu var — kanske till och med
föda honom barn — inför världen dela hans existens och
hans arbete. Men innehållet av deras gemensamma liv
skulle från den stund Mary fick visshet om, att hon,
från att vara Elofs högt värderade, kära väninna,
nedsjunkit till att en kort tid bliva hans älskarinna utan att
kanske ett enda ögonblick äga en hustrus oinskränkta
rätt över hans hjärta, ovillkorligt vara ett annat. De
skulle bägge veta, att livet — nyckfullt och obevekligt
— ohjälpligt bedragit dem på något... »Något» ...? Ja,
de som aldrig hade känt det, skulle icke ens kunna
definiera det. Något varmt och gott och innerligt, något
obegripligt ljuvt ooh obegripligt starkt. Något, som de
skulle minnas, att Malin hade ägt i sitt leende, när hon
hälsade sin man, i sin blick, när hon såg efter honom, i
sin röst, när de voro överens eller de voro osams. Alltid
skulle de vara tillsammans — hon och Elof — alltid giva
akt på varandra, alltid känna bördan av fordringar, som
ingen av dem hade i sin makt att inlösa, bördan av ett
samliv, som icke lyftes av ömsesidig kärlek och som icke
längre var — aldrig mera kunde bliva — vänskap.
Ute på trappan hörde hon röster — kunde det vara
han? Redan? ... Hennes första impuls var att gå fram
till fönstret — öppna det och se honom, se honom strax,
medan Henrik talade med honom. Men hon hade knappt
tagit två steg, förrän hon ångrade sig; hon ville icke, hon
tordes icke... Det var som att spionera på honom —
överrumpla honom. Hon ville icke, osedd av honom,
försöka läsa sig till en känsla, som han kanske i detta
ögonblick ej ens själv var medveten om.
Henrik hade också hört Elof komma. Han lämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
