Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXL
Henrik Stjerne reste sig från Malins säng — han såg
Hellwer in i ögonen:
»Är det — är det alldeles hopplöst?» frågade han
sträft, brutet, i en hes, förtvivlad viskning.
Hellwer, som satt vid den andra sidan av sängen och
med uret framför sig höll Malins hand i sin, såg flyktigt
upp:
»Jag har redan sagt det» — hans ord föllo
dämpat, långsamt, med en viss motvilja — »ännu kunna vi
intet veta med visshet.»
»Ja, för så...» han talade i samma underligt sträva,
hesa ton, liksom strupen vore så torr, att han blott med
yttersta ansträngning kunde få fram orden — »så kan
det ju...» Han avbröt sig plötsligt i förtvivlan:
»Jag vill vara ensam med henne, när ... till sist...»
Hellwer stoppade uret ned i västfickan. Liksom om
han icke hade hört den andres ord, frågade han långsamt:
»Fingo vi in mera is? ...»
Henrik nickade. De hjälptes åt att krossa isstycket
och att anbringa det på hennes huvud.
Hon låg oroligt — kastade sig fram och tillbaka med
vidöppna, dunkla och förvirrade ögon, som intet sågo.
Det rika, ljusbruna håret var ojämnt avklippt tätt intill
15. — Malin Skylte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
