Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så blanka — kunde jag ju nog räkna
ut, att hon snart skulle vara af med.
Men o, hvad jag längtade efter
mamma, då jag var som sjukast, och att jag
låge hemma i det blå rummet i min
egen säng. Sådant kan bara den
begripa, som själf har varit med om det.
Emellertid — när vi kommo in på
Köpenhamns redd, så blef jag mycket
bättre och klädde mig snyggt och kröp
upp på däcket i solskenet. Doktor Marek
stod vid relingen och rökte cigarr och
sade strax, att jag var litet blek om
näbbet. Men jag var ju så matt och
ödmjuk, att jag inte ens blef stött öfver
hans leende, utan bara tackade och satte
mig beskedligt i stolen, som han bjöd
mig. Först sedan, när jag tänkte på det,
blef jag litet förargad. Det är orimligt,
att folk, som själfva tåla sjön, alltid skola
tycka, att det är löjligt, att en annan inte
gör det.
Både onkel Otto och moster Cecilia
voro nere vid båten och togo emot mig,
och moster tackade doktor Marek så
mycket för det att han tagit vård om
mig (fastän han då egentligen inte hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
