Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade han och skrattade. »Man har
berättat mig alltför mycket om er.»
»Något styggt?» frågade Nina och
gjorde sina stora ögon större.
»Afskyvärdt! Hvad skulle man väl
kunna säga annat om er?»
Och så skrattade bägge, som 0111 de
hade sagt de kvickaste saker i världen.
Det var, som om det funnes ett slags
hemlig elektrisk kontakt emellan dem.
Hvart ord han sade, om det var aldrig
så enkelt, gaf liksom eko inuti henne,
och hvarenda blick ur hennes ögon
väckte slumrande världar af undran och
beundran till lif i hans själ. Att en flicka
kunde hålla hufvudet som Nina, kunde
rodna och kisa under ögonlocken som
Nina, kunde skratta och småle som Nina
— det var det största underverk, som
kunde ske i en värld full af underverk.
När Nina ändtligen bland de allra
sista — tog afsked af värdinnan, hade
redan både farbror Ernst Gustaf och
doktor Marek för länge sedan lämnat
balen. Det var unge Hans, som både
hjälpte henne med bottinerna och —
ömmare än farbror Ernst Gustaf under
alla de år han känt henne någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
