- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
22

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, vi ha suttit och filosoferat litet på morgonkvisten,
kusin Beata och jag, ¿ade Joachim ogenerat och hälsade.

— över vad? undrade Agneta nyfiket med sina klara,
bruna ögon i hans utan att ännu sänka armarna från
koaf-fyren, som hotade att ramla ned.

— Å... över giftermål och kvinnor och kärlek och
sådant där. Inte sant, kusin Beata? retades han med kusinen,
som satt och rynkade ögonbrynen och gjorde hotande
hemlighetsfulla miner med ryggen åt Agneta.

— över kärlek... återtog Agneta långsamt, liksom
ovillkorligt. Jag undrar...

Hon sade icke mer, rodnade till under Joachims
frågande och oroade blick. Så satte hon sig hastigt ned vid
rocken mitt i rummet och började spola den halvspunna
spolen färdig. Beatas ögon mötte mystiskt menande,
nästan triumferande Joachims.

— Det är ingenting att undra på, sade Joachim
långsamt efter en paus, med ett uttryck, som flickorna, ifall de
känt till ordet och förstått det, skulle kallat cyniskt. Nu
kallade de det bara överlägset och tyckte till och med, att
det klädde honom. Det får nog kusin lära alltsammans i
sinom tid — när kusin blir gift.

Agneta såg blygt upp från sin spole. Vad han då såg
präktig ut i den bruna klädesrocken, som satt så väl, den
höga, brokiga västen och det fina linnet över
sidenhalsduken! Hennes blick sjönk ned på de åtsittande eleganta
benkläderna och de nätta, blanka stövlarna.

Gud vet, undrade hon ovillkorligt, om han alltid ämnar
gå så fin i vardagslag!

Joachim mötte hennes blick, hennes öppna, oförställda
beundran smickrade hans fåfänga och satte honom strax i
gott humör.

— När man blir gift, upprepade Beata skeptiskt, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free