Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på harpan, eller Beata uppkrupen i den breda
fönsterkarmen sticka tidigt grönt till kanariefåglarna i buren, som
hängde mitt i det breda fönstret, vilket med sina många
små rutor nästan liknade väggen i ett drivhus. Farfar hade
inrättat det så, ty här uppe — mitt i solskenet, föraktande
alla övliga målaretraditioner — hade gubben, som var egen
i allt, haft sin »atelier».
Joachim kunde ännu tydligt minnas farfar, flickorna
hade däremot blott en dunkel hågkomst av honom som en
liten vithårig gammal man, böjd i ryggen av gikt, men med
ett par klara blå ögon, skälmaktiga och milda, och ett fint
rödlätt ansikte, skrumpet som ett vinteräpple. Gikten hade
farfar fått redan under kriget i Finland anno 88, men det
var dock först efter det han som gammal man legat med
lantvärnet på Rügen och farit så förfärligt illa, som han
börjat gå så hopkrupen. Det var efter den tiden, sedan
han äntligen kommit hem till Munkeboda igen, som han
slagit sig på att måla. Han gick då sällan utanför gården,
utan satt däruppe på gavelrummet i solskenet och
komponerade sina fantastiska landskap eller läste ny fransk och
tysk poesi — han var en stor beundrare av Ossian och
Chåteaubriand, och många av tavlorna voro hans egna
fantasiillustrationer till »Atala» och »René». Tidningar
tålde han på sin ålderdom icke att se — »Grevesmöhlensk
litteratur» kallade han dem föraktligt. Vid statsvälvningen
den 13 mars hade han varit Adlersparres anhängare och
— som lantvärnist och skåning av gammal
snapphane-släkt — hållit på den danska tronföljden. Han hade en
gång varit en ivrig politiker och oppositionsman — Gustav
III och hans regemente hade han aldrig kunnat fördraga —
men mot slutet av sitt liv förlorade han mer och mer
intresset för allt vad som tilldrog sig i riket. Efter det sista
tronföljarvalet, då hans gamla livlighet ett ögonblick tyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
