Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krupen i en gåmmal släde irån 1700-talet, målad, och
framtill uppåtböjd som en snäcka. Hon hade svept in sig
i en skinnfäll och fördrev tiden med att studera en
gammal trasig bok, hon tillfälligtvis funnit däruppe. När hon
fick se kusin Joachim, rodnade hon starkt och beredde
sig genast att lämna sin tillflyktsort.
Han klev över några gamla lårar, som stängde
passagen, stötte i förbifarten med huvudet till ett par
talgljus — de hängde radvis under loftet i långa snören,
uppträdda på vekarna, för att blekas — och nådde äntligen
fram till den sålunda barrikaderade kusinen.
— Men, Agneta, han dämpade ovillkorligt stämman,
i det han utan vidare slog sig ned på kanten av släden,
som hon ännu ej hunnit lämna. Du sitter ju och blir
dödligt förkyld häruppe.
— Neej, sade Agneta dröjande. Trots fällen frös hon
så att hon huttrade i sin tunna klänning och sina bara
armar. Jag... jag skulle bara söka något häruppe...
— Nu äro de inne i kontoret och kommer inte in före
supén. Joachim såg menande på henne i det han
dristigt gick rakt på saken.
Agneta knep ihop läpparna och såg ned. Hon rörde
sig inte i släden.
— Agneta! Joachim lutade sig fram och hans
stämma ljöd ännu mera dämpat. När du nu rakt inte vill
ha honom, så...
— Jag kan inte, mumlade Agneta passionerat, utan
att se på kusinen. Jag tar gift eller springer till skogs,
om mamma tvingar mig.
— Ingen skall tvinga dig, viskade han upprörd och
fick i halvmörkret fatt i hennes hand, som han, utan att
riktigt veta vad han gjorde, våldsamt klämde i sin. Hur
kan du tro, att någon skulle kunna våga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
