- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
57

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vaggade henne fram. Hennes strålande bruna ögon vilade
leende i kusin Joachims varma blå. Så länge de dansade,
kände de sig liksom allena med varandra — det var icke
längre frågan om tvång, blygsel, fruktan eller förställning
emellan dem.

Valsen slutade. Joachim drog Agneta, som plötsligt
vacklade till, närmare intill sig och bemödade sig själv att
stå stadigt på fotterna. Han kände sig plötsligt så yr i
huvudet, som om han ensam tömt en hel flaska champagne.

— Tack! Tack! mumlade han och klämde häftigt
hennes händer i sina utan att egentligen veta, vad han sade
eller gjorde.

Fröken Susen var stött. Hon kunde inte begripa,
varför den ende kavaljeren — naturligtvis räknade hon inte
unge Fritz för något — plötsligt hade hittat på att dansa
med »den ungen», i stället för att, som skick och bruk och
den simplaste artighet fordrade, bjuda upp henne. Hon
satt stram med armbågarna tryckta intill sidorna och
näsduken förnämt mellan två fingrar, medan unge Fritz litet
tölpigt bjöd upp Karin Maria och Beata godlynt lät svänga
sig av farbror Fagerhjelm, som lade huvudet på sned, när
han dansade och gjorde många konstiga och överflödiga
krumbukter med benen. I salsdörren stod mamsell Fiken
i sin nya svarta bombasinsklänning och vaggade fram och
tillbaka med händerna på höfterna i takt efter musiken,
medan majoren från dörren mitt emot gjorde fåfänga
försök att kryssa över golvet, som, hur det nu var, alltid
var fullt av de dansande, i det han oupphörligt
vänligt nickade till henne och alltemellanåt uppmuntrande
ropade: — Nu ska vi, mamsell Fiken — nu är det vi, som
ska till...

I detsamma de stannade, hade Agneta uppfångat sin
moders kyligt förvånade och förtörnade blick — hon för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free