Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg ett ögonblick tvekande på honom, frestad —
Karin Maria sade bestämt och avgörande:
— Det duger aldrig i världen. Det är Agneta, som
blir frågad, och Agneta allena skall svara... För resten
skulle det bara reta mamma förfärligt, tilläde hon lägre,
och honom naturligtvis också...
Agneta tryckte bägge händerna mot bröstet — i
dörren vände hon sig om och såg hjärtslitande på Joachim
med sina praktfulla, nu tårglänsande bruna ögon. Han tog
ovillkorligt ett steg efter henne.
— Låt henne bara gå, viskade Karin Maria. Och hon
tilläde högt, då Agneta tillika med pigan redan var
utanför dörren: Du kan vara alldeles lugn, kusin — ingen
tvingar Agneta lika litet som någon av oss andra.
Hennes nåd, vilken vid alla högtidligare tillfällen ansåg
det nödvändigt att vara »i paryr», hade ännu icke infunnit
sig, då Agneta som strax utan förberedelser efterkommit
kallelsen, trädde in på kontoret till sin far.
Hon var blek och darrade, så att hon måste hålla sig
fast i närmaste stol, medan hon med nedslagna ögon och
detta trotsigt bestämda drag kring munnen, som ibland
gjorde henne lik modern, neg för friaren.
— Agneta, min lilla flicka... harklade majoren sig
olycksbådande högtidligt. Han såg oroligt från sin dotter
till baronen, och då ingen av dem tycktes vilja möta hans
blick eller gåvo honom den ringaste uppmuntran, blev han
strax bragt ur koncepterna, och i det han plötsligt vände
ryggen och gick bort och ställde sig med händerna i
byxfickorna vid det bortersta fönstret, mumlade han hastigt:
— Tala själv med henne, bror Stjerne — du är då
egentligen närmare till det än jag.
Nils Olof Stjerne stod och såg på Agneta: späd och
smärt, med den bara, vita armen fast stödd mot stolsryg-
— Sk yttes på Munkeboda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
