Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raskt i dörrklinkan, nickade otåligt och inte synnerligen
hövligt till kusinerna och gick hastigt sin väg.
— Men kunde jag ändå inte... Beata såg vädjande
upp på systern, kunde jag ändå inte på något fint sätt
infläta något om Joachim — om hur bedrövad och villrådig
han är? Vad tror du, Karin Maria?
Karin Maria skakade på huvudet. — Mamma
upptäcker det strax och tycker, att det är dumheter av dig.
Slutet på historien blir bara, att du inte får skicka i väg
brevet.
Beata satt och stirrade ut framför sig med pennan i
handen — hon hade i alla fall tagit sitt parti.
Den skeptiska Karin Maria märkte det icke, och utan
att vidare meddela sig med varandra, fortforo de båda
flickorna att skriva flitigt, oroliga för att matklockan skulle
ringa och avbryta dem.
— Nu skall du höra, vad jag har satt ihop! Efter att
noga ha genomsökt sitt verk och utplanterat en massa
komma, punkter och utropstecken, strödde Beata rikligt
med sand Över det hela och viftade ännu ytterligare med
det i luften för att få det torrt, innan hon med en viss
författarestolthet började:
— Kära syster Agneta!
— Det kan du då hoppa över! avbröt Karin Maria
otåligt.
— Herregud, de två orden! sade Beata stött och
något avkyld. Ja — så har jag naturligtvis börjat med att
berätta om allt möjligt här hemma, och att mamsell Fiken
i går fått sex iglar för sin tandvärk av Lövsjö-Anna, och
att jag nu vävt trettio alnar på det skotskrutiga
bomullstyget och om prostinnans födelsedag...
— Det har jag också skrivit om! avbröt Karin Maria
igen med en blick ned i sitt manuskript.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
