Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gud vet, om du någonsin skall kunna begripa, hur
mycket jag nu älskar dig...
Han lutade sig in med armbågarna på fönsterkarmen
och — han tyckte, att han såg Agneta småle i
halvmörkret. Men hon höll ögonen orörligt nedslagna, stilla
som en madonna, under sitt benade, nedfallande hår.
Joachim grubblade ännu länge över detta svävande,
hemlighetsfulla småleende, medan han — plötsligt i det
svartaste lynne — förtvivlad, ohyggligt missnöjd med sig
själv, red hemåt i den fuktiga natten.
Men när han gått, stod Agneta ännu länge i det öppna
fönstret, mitt i månskenet. En gång lyfte hon vänstra
handen och såg på den — den hand, Joachim sist kysst —
och förde den stilla, långsamt till sina läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
