Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer mig, hon såg envist ned, att om en kvinna än
kanske icke är i stånd att ägna sin man den allra största
och varmaste känsla, så... så är det likväl absolut
nödvändigt för bäggederas lycka, att hon åtminstone icke
sätter någon annan före honom...
Dc tego bägge ett par sekunder. Så reste Nils Olof sig
. upp.
— Tack, fröken Karin Maria! Han tog ännu en gång
hennes hand. Ni har sagt mig sanningen, eller rättare, visat
mig den på ett sätt... som... jag aldrig skall glömma.
— Jag hoppas, sade Karin Maria på en gång med sin
ståtligaste air och sitt vackraste uttryck, att ni... att ni
icke skall uppfatta det som någon slags malis...
— Malis? Jag! Han böjde sig ned och kysste
handen, som ännu vilade i hans, och deras ögon möttes. Ni
tror mig kanske icke, det drog ett halvt vemodigt, halvt
humoristiskt leende över hans ansikte, vilket Karin Maria
förstod och senterade, men det är verkligen första
gången som jag med nöje låtit mig ledas av en kvinna.
Karin Maria svarade icke, men hon smålog fint, och
hennes hjärta klappade plötsligt fortare. Hon vände sig
långsamt om för att lämna bersån, då baronen ännu en
gång hejdade henne:
— När nu Agneta kommer hem — jag gissar, att
hennes »förvisning», han betonade ordet litet bittert, icke
behöver vara längre — tillåter ni mig då, trots allt som varit,
han såg menande på Karin Maria, som förstående böjde
huvudet, att ännu komma hit?
— Det tror jag, att varken mamma eller Agneta kunde
ha något emot, svarade Karin Maria lågt, inte fullt så
säker som förut.
— Heller ingen annan? Han såg stadigt på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
