Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bägge två, stodo böjda över kläderna och efter moderns
kommando sorterade dem i högar. Att räkna till stortvätt
anförtroddes i det Skytteska huset inte åt lejda händer.
Joachim hade dagen förut kommit tillbaka från sin
andra visit på Marieholm, där han nu »gjort upp saken»
med Nils Olof. Vad som egentligen föregått dem emellan
fick ingen så noga reda på — det behövdes icke heller, då
resultatet i alla fall förelåg alldeles klart. Det första han
stigit av hästen, gick Joachim nämligen rakt in till sin
farbror och faster och berättade kort och gott, att han nu
hade baron Stjernes ord på att denne efter sin moders
råd, och då han insett, att han ingen utsikt hade att
någonsin vinna sin tilltänkta bruds hjärta, frivilligt löste Agnetas
föräldrar från deras ord och trädde tillbaka från sitt frieri.
Majorskan satt alldeles som förlamad. I synnerhet
irriterade detta henne: »Efter sin moders råd»... Hon
hade vid Gud i himmelen aldrig tänkt sig, att gumman
Malvina kunde vara en sådan gammal lömsk intrigant!
Men ute i den stora förstugan tog Joachim Karin Maria
om livet och såg henne länge skälmaktigt in i ögonen. Han
frågade, om hon ville, att han skulle upprepa, vad gamla
friherrinnan sagt — att yppa det till henne kunde han
nog försvara! Karin Maria blev röd som blod och nekade
värdigt indignerad att höra på hans »bétiser». Varpå han
gapskrattande viskade henne något i örat och kysste henne
häftigt på kinden, innan han rusade uppför loftstrappan till
Beata, hos vilken han alltid med säkerhet påräknade att
finna en bottenlös fond av sympati.
Karin Maria stod länge och gned sig tankfullt på
kinden med förklädessnibben, tills den blev ännu rödare, än
den förut varit, och till slut en liten sällsynt grop började
visa sig nere vid mungipan. Hon blev enig med sig själv
om, att bon nog vid första tillfälle skulle locka ur Nils Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
