Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunga åren böjt honom. Han såg på henne, och det kom
ett ögonblick glans och oro i hans annars så trötta, lugna
ögon — handen på bordskivan skälvde.
— Karin Maria, sade han och såg stadigt på henne
tvärs över bordet Hon hade också rest sig upp — halvt
förskräckt. Karin Maria — när du... när du... han hade
efter hand fått så svårt för att uttrycka sig, när du
berättar mig det där, så märker jag att jag — tror ännu.
Karin Maria såg på honom — det gamla rummet, i
vilket hon kände alla möbler, nu maskätna, ripade och
nötta — utsikten genom fönstret — de främmande
åkrarna, som nu gingo upp till trädgårdsgärdet... Men på
bordet stod ännu Skyttarnas gamla silverkanna av fint
silver med Karl XII :s bröstbild på locket, blank och
skurad. Karin Marias ögon fäste sig på kannan — hon tänkte
så underligt, så osammanhängande: det var som om nya
tankar och gamla minnen från vart föremål i rummet
trängde sig in på henne — till slut såg hon bara detta
stora, blanka lock, i vilket höstsolen klart speglade sig.
Och hon tänkte något sådant som: när man bara håller
skölden ren, så...
Hon sade ingenting — det var ju så förvirrat alltihop.
Men över bordet grep hon efter svågerns hand, och i det
hennes ögofi — fyrtio år yngre — mötte hans, mumlade
hon sakta:
— Herregud, Joachim, då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
