- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
10

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa åsnans ord, tackade han henne och sade: I morgon skall jag gå
med friska krafter; — derefter åt han upp allt sitt foder samt till och
med slickade krubban. — Deras husbonde hade imellertid afhört deras
samtal.

Morgonen derpå kommo köpmannen och hans husfru till oxens
krubba och satte sig ned der; och drängen kom och förde ut oxen, och när
oxen såg sin husbonde, böljade han slå med svansen samt både med
bölningar och rörelser visa, huru frisk han var; han hoppade och skuttade, så
att köpmannen skrattade, tilldess han icke längre kunde hålla sig uppe på
sina ben. Hans hustru blef förvånad och frågade honom: Hvaråt
skrattar du? Han svarade: åt någonting, som jag sett och hört; men detta
kan jag icke omtala, ty, om jag det gjorde, skulle jag dö. Hon sade:
du måste säga mig orsaken, hvarföre du skrattade, äfven om du skulle
dö. — Jag kan icke säga det, — svarade han. — Fruktan för döden
afhåller mig derifrån. — Du skrattade endast åt mig, — invände hon; och
hon upphörde icke att ligga öfver honom med sina böner, förrän han
blifvit alldeles utom sig och tvungen att ge vika. Derföre sammankallade han
sina barn och skickade efter Kadi med vittnen, på det han måtte förklara
sin yttersta vilja och meddela henne hemligheten och dö; han älskade
henne nämligen på det hjertligaste, emedan hon var dotter af hans
farbror och moder till hans barn, och han hade lefvat med henne till
hundradetjugo års ålder. När hans familj och hans grannar voro samlade,
berättade han för dem, huru allt hängde tillhopa, och sade dem, att, så
snart han upptäckt hemligheten, så skulle han dö; då sade hvar och en
af de närvarande till henne: vi besvärja dig vid Allah, att du måtte afstå
ifrån din önskan och icke tvinga din make samt dina barns fader till att
dö. Men hon sade: Jag vill icke sluta, förrän han berättar mig allt, om
han än skulle dö derför. De upphörde nu med sina böner, och köpmannen
lemnade dem samt gick till stallet för att förrätta sin tvagning och
derefter återvända, berätta sin hemlighet och sedan dö.

Men köpmannen hade en tupp med femtio hönor under sig, och han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free