Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade likaledes en hund; och han hörde hunden ropa till tuppen och göra
honom förebråelser och säga: Kan du vara lycklig, då vår husbonde är
nära döden? Tuppen frågade: Huru så? — och hunden berättade
alltsammans för honom. Då utropade tuppen: Vid Allah, vår husbonde
saknar förstånd; jag har femtio hustrur och kan göra dem alla till nöjes,
hvaremot han, som har blott en, icke kan uppgöra denna sak med henne; hvarföre
tager han icke några spön af mulbärsträdet och går in i hennes kammare
samt låter henne smaka dem, tilldess hon dör eller afstår ifrån sin
envishet. Efter den betan skulle hon aldrig göra honom några frågor om
någonting. — När köpmannen hörde dessa tuppens ord till hunden, kom
han åter till förstånd igen och beslöt att piska förvetenheten ur henne. —
Kanske, — tillade veziren till sin dotter Sherasád, — borde jag nu göra
med dig såsom köpmannen gjorde med sin hustru. Hon frågade: Hvad
gjorde han? Veziren svarade: Han gick in i hennes kammare, efter det
han först skurit sig några spön af mulbärsträdet och gömt dem der, och
nu sade han till henne: Kom in hit, att jag måtte berätta dig hemligheten,
medan ingen ser mig, och sedan dö! — och när han kommit in, låste
han igen dörren och slog henne, tilldess hon blef nästan sanslös och
ropade: Jag ångrar mig! Derefter kysste hon hans händer och fötter,
ångrade sig och gick ut med honom, och alla de församlade och hennes
familj gladdes, och de lefde lyckligt med hvarandra ända till sin
lefnads slut.
När vezirens dotter hört sin fars berättelse, yttrade hon till honom:
Det måste bli såsom jag begärt. Derföre prydde han henne på det
dyrbaraste och förde henne till konung Shahrijàr. Men hon hade redan
samtalat med sin yngre syster och sagt till henne: När jag kommit till
konungen, så skall jag sända och bedja dig komma; när du kommer till mig
och finner tillfället lämpligt dertill, skall du säga till mig: min syster,
berätta mig någon sällsam historia, på det tiden måtte gå fortare, medan
vi äro vakna, — och jag skall då för dig berätta en historia, hvilken, i
fall det är Guds vilja, skall bli ett medel till vår befrielse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
