Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När tidens hand leker med oss, meddelas oss olyckan genom hans kyss.
På himmelen finnas stjernor, som icke kunna räknas; men icke en blir förmörkad
med undantag för solen och månen.
Huru många gröna och torra träd finnas icke på jorden; men icke något är
utsatt för stenkastning, annat än det, som bär frukt.
Du tänkte allt godt om dagarna, så länge allt gick dig väl i hand, och fruktade
icke för det onda, som ödet har i sitt sköte.
När han slutat dessa verser, sade anden till honom: Spar dina ord,
ty din död kan icke afvändas!
Här varseblef Sherasád, att dagen grydde, och berattade icke
vidare; men konung Shahrijàrs inre glödde af längtan efter berättelsens
fortsättande.
Nar morgonrodnaden inbrutit, sade Dinjásád till sin syster: Vid Gud,
hur skön, hur täck och hur underbar är icke din berättelse! Hon
svarade: Hvad är detta i jemförelse med det, som jag skall berätta nästa
natt, om min herre, konungen, låter mig lefva; det skall bli annu mer
underbart och öfverraskande. Då sade konungen: Vid Gud, jag skall icke
låta döda dig, förrän jag hört det öfriga af berättelsen; först efter nästa
natt skall du dö. — Det var nu full dager, och solen böljade skina,
hvarföre konungen stod upp och sysselsatte sig med sina regeringsangelägenheter.
Veziren, Sherasáds fader, var högeligen förvånad, när konungen
ända till aftonen besörjde regeringsgöromålen. Konungen begaf sig då till
sitt palats och sitt sofrum, dit Sherasád måste följa honom.
Sedan detta skett, hvilade bägge något litet; men nu sade Dinjásád
till sin syster: Jag besvär dig vid Gud, min syster, om du icke sofver, så
låt oss höra någon af dina vackra berättelser, på det vi måtte fördrifva
tiden, medan vi vaka!
Då sade konungen: Afsluta först berättelsen om köpmannen och
anden, ty den behagar mig. Och Sherasád sade: Det länder mig till nöje
och heder, lycksalige konung!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0026.html
