Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och har befallt mig att icke tillåta någon gå in till honom. Och låt
ingen veta hvad jag ämnar företaga!
Veziren gjorde förgäfves invändningar mot denna plan. Konungen
förklädde sig, spände omkring sig sitt svärd och skiljde sig ifrån sin
omgifning. Han vandrade hela natten ända till morgonen och fortsatte att
gå, tilldess värmen blef alltför mycket tryckande för honom; då stadnade
han och hvilade; men derefter fortsatte han sin vandring det återstående
af dagen och den andra natten ända till morgonen, då han på afstånd blef
varse någonting svart. Vid åsynen deraf blef han glad och sade till sig
sjelf: måhända skall jag der finna någon, som kan meddela mig
underrättelse om denna sjö och dess fiskar. Och när han nalkades till det
svarta föremålet, fann han detta vara ett palats, uppfördt af svart sten
och belagdt med jernplåtar; och ena halfdörren till dess port var öppen,
men den andra tillsluten. Konungen blef glad och stadnade vid porten
samt bultade sagta derpå, men hörde icke något svar; han bultade
andra och tredje gången, utan att någon svarade, och bultade sedan for
fjerde gången med häftighet; men ändock svarade ingen. Då sade han i
här finnes tvifvelsutan ingen menniska; och han tog mod till sig samt
gick igenom porten in uti gången och ropade: ni invånare i palatset, jag
är en främling och en resande; hafven j några lifsmedel? Och han
upprepade dessa ord andra och tredje gången, men erhöll icke något svar.
Då stålsatte han sig och tog djerfhet till sig samt gick ifrån gången
ända fram till midten af palatset; men der fann han ingen menniska, utan
såg blott, att det var väl inreddt samt att i dess midt fanns en
springbrunn med fyra lejon af rödt guld, hvilka ur sina gap utsprutade vattnet
likt perlor och juveler; rundt deromkring flögo foglar, och öfver palatset
var utbreddt ett nät, som hindrade foglarna från att flyga bort. Vid
åsynen af allt detta blef han förvånad och ledsen deröfver, att han icke blef
varse någon, hvilken han kunde tillfråga om sjön och fiskarna och
bergen och palatset. Han satte sig derföre ned imellan dörrarna,
öfvervägande allt detta; och medan han der satt, hörde han en klagande röst
från ett sorgfullt hjerta, som sjöng följande verser:
O öde, du har icke förbarmande med mig och befriar mig icke! Si, mitt hjerta är
slitet mellan bedröfvelse och fasa!
Vill icke du (o min gemål) hafva medlidande med den mägtige, hvilken kärleken
förnedrat, och med den rike, som blifvit fattig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
