Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi afundades sjelfva vindflägten, som lekte öfver dig; men när den gudomliga
domen är afsagd, blir ögat blindt.
Hvilken utväg har bågskytten, när han i stridens timma önskar afskjuta sin båge,
men finner sin bågsträng söndersliten?
Och när sorgerna hopa sig öfver mannen med ett ädelt sinne, hvar skall han finna
en undanflykt undan öden och skickelsen?
När sultanen hörde denna klagosång, sprang han upp, vände sig åt
det håll, hvarifrån ljuden hördes, och fann en gardin, som hängde
framför dörren till ett rum. Han sköt undan gardinen och såg derinne en ung
man, sittande på en soffa, som höjde sig ungefär en aln ifrån golfvet.
Det var en vacker och välbildad yngling med välljudande röst, skinande
panna och rosiga kinder, på hvilka man såg ett födelsemärke, liknande
ambra. Konungen blef glad, då han såg honom, och helsade honom;
den unge mannen förblef sittande (han var klädd i en lifrock af siden,
broderad med guld; men man kunde i hans anlete se spår af sorg och
bekymmer), besvarade hans helsning och sade till honom: o, min herre, haf
mig ursäktad, att jag icke uppstiger! — O yngling, — sade konungen, —
gif mig underrättelse om sjön och dess olikfärgade fiskar och om detta
pajats samt om skälet, hvarföre du är ensam här och hvarföre du
klagar! När den unge mannen hörde dessa ord, rullade tårar utför hans
kinder, och han grät bitterligen. Och konungen blef förvånad och sade till
honom: hvad är orsaken till att du gråter, o yngling? Han svarade:
huru kan jag annat än gråta, så länge jag befinner mig i detta tillstånd?
— Med dessa ord sträckte han ut sin hand och lyfte upp skörten på sin
lifrock, och si, hälften af honom, ifrån hans midja till hans fotsålor, var
sten; men från midjan till håren på sitt hufvud var han lik andra
menniskor. Han sade: vet, o konung, att förhållandet med fiskarna är
utomordentligen underbart; om det vore ristadt i hjertat, skulle det vara en
undervisning för den, som vill lyssna till varningar. Och han berättade
som följer:
Berättelsen om den unga konungen öfver
Svarta Öarna.
Min fader var konung öfver en stad, som var belägen på detta ställe;
hans namn var Mahmud, och han var herre öfver Svarta Öarna och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0057.html
