Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den enda, efter hvilken min sjal trängtar, och om du förkastar mig, då
ve mig! o min älskade, o, mina ögons ljus! — På detta sätt fortfor hon
att gråta och ödmjuka sig inför honom, tilldess han blef blidkad; då
blef hon glad, steg upp från sin knäböjande ställning, afklädde sig och
sade till honom: o min herre, har du här någonting, som din tjenarinna
kan äta? Han svarade: tag locket af pannan; deri ligga några kokade
råttben, skaf köttet af dem och ät; och tag denna lerkruka, deri finnes det
någonting att dricka! Hon åt och drack och tvådde sina händer; derefter
lade hon sig ned bredvid slafven på sockerrörsbundten och höljde öfver
sig med gamla kläder och trasor.
När jag såg detta, visste jag icke, om jag vore lefvande eller död;
jag steg ned från taket, trädde in i huset och drog svärdet från min
frankas sida med afsigt att döda dem bägge. Jag högg slafven öfver halsen
och trodde, att han var död; men det hugg, som jag gaf honom i afsigt
att klyfva hans hufvud, afskar endast strupen med hud och kött; och när
jag trodde mig hafva dödat honom, gaf han ifrån sig ett ljudeligt
stånkande, då min fränka störtade upp samt, så snart jag hade gått, tog upp
svärdet. Detta stötte hon i dess slida, återvände till staden och till
palatset samt lade sig åter ned i sin säng, der hon förblef till morgonen.
Följande dagen varseblef jag, att min fränka afskurit sitt hår och
klädt sig i sorgdrägt, och hon sade till mig: o min frände, förebrå mig
icke för hvad jag gör, ty jag har fått underrättelse, att min moder är död,
och att min fader stupat i ett heligt krig, och att en af mina bröder dött
af ett giftigt ormbett samt den andra genom ett fall från ett hus; det är
sålunda naturligt, att jag skall gråta och sörja. När jag hörde dessa ord,
afstod jag från min föresats att göra henne förevitelser och sade: gör
hvad dig synes lämpligt, jag ämnar icke sätta mig deremot! Hon fortfor
sålunda att sörja och gråta och klaga ett helt år; efter dettas förlopp sade
hon till mig: jag önskade att för min egen räkning i ditt palats bygga en
graf med en kupol, att jag må kunna innesluta mig der ensam för att
sörja, och denna byggnad vill jag kalla Sorgens Hus. Jag svarade: gör
som du anser för bäst! Hon lät derefter uppföra en sådan byggnad, som
hon omtalat, med en kupol der midtpå, alldeles som på ett helgons graf,
och dit förde hon slafven samt lät honom vistas der. Han befann sig i
ett tillstånd af ytterlig svaghet och kunde icke vara henne till någon tjenst,
ehuru han drack vin; från den dagen, då jag sårat honom, hade han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
