Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det såsom eljest, men slog ut det i min barm och lade mig genast
derefter. Då sade hon: sof! Jag önskar, att du aldrig måtte vakna mer!
Vid Allah, jag afskyr dig och afskyr din person; och min själ är led vid
ditt umgänge. — Derpå steg hon upp och klädde sig i sin dyrbaraste
drägt, stänkte vällukter på sig, omgjordade ett svärd, öppnade palatsets
port och gick. Jag sprang genast upp och följde henne, tilldess hon
lemnat palatset och vandrat genom stadens gator samt kommit till dess
portar, der hon uttalade några ord, dem jag icke förstod; knappt hade
hon utsagt dem, förrän låsen föllo ifrån, och portarne öppnades; hon
gick ut, men jag följde henne alltjemt, utan att hon visste det. Derpå
fortsatte hon vandringen till ett ställe mellan jordkullarna och kom till en
stark byggnad, som öfverst hade en dôme, och genom dörren på denna
byggnad gick hon in. Jag klättrade upp på dômen, der jag genom en
öppning kunde se ned på henne, och varseblef, att hennes besök gällde en svart
slaf, hvars svällande läppar, af hvilka den ena hängde öfver den andra,
läppjade upp sanden från det med småsten beströdda golfvet, der han
smutsig och våt låg på en knippa sockerrör.
Hon kysste marken framför slafven, hvilken lyfte på hufvudet och
sade: ve dig! hvarföre har du dröjt ända till denna timma? De andra
svarta hafva varit här och druckit vin, och hvar och en af dem har gått
bort med sin älskarinna; men jag vägrade att dricka för din skull. —
Hon svarade: o min beherskare och mitt hjertas älskade, vet du icke,
att jag är förmäld med min frände, och att jag afskyr hvarje man, som
liknar honom, samt hatar mig sjelf, medan jag är i hans sällskap? Om
jag icke fruktade för att misshaga dig, skulle jag förvandla denna stad
till ruiner, så att ugglan och korpen skulle skräna deri, och skulle förflytta
dess stenar till på andra sidan berget Kaf. — Du ljuger, du nedriga
qvinna, — svarade slafven; — och jag svär vid de svartas ära (och
talar jag icke sanning, så måtte vår kraft bli lika med de hvitas), att, om
du dröjer, såsom du hittills gjort, så skall jag icke längre förunna dig
mitt umgänge eller nalkas din person, du trolösa! Vågar du göra mig omak
för ditt eget nöjes skull, du eländiga, du den sämsta bland alla hvita! —
Når jag (fortfor konungen) hörde dessa ord och såg hvad som tilldrog
sig mellan dem, blef verlden mörk för mina ögon, och jag visste icke, hvar
jag befann mig. — Min fränka stod ännu gråtande och förnedrade sig
sjelf inför honom samt yttraden: o min älskade, mitt hjertas skatt, du är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
