- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
57

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bidrager med en summa penningar; ty du begär att få stadna i vårt sällskap
och taga plats vid vårt bord samt att betrakta våra sköna ansigten. —
Om vänskapen är utan penningar, — sade värdinnan i huset, — så
väger den icke så mycket som ett sandkorn; och portvakterskan tillade:
om du ingenting har, så gack din väg med ingenting! men upphandlerskan
invände: o systrar, låtom honom stadna qvar, ty han har i sanning
icke varit försumlig i sin tjenst mot oss i dag; en annan skulle icke
hafva varit så tålmodig med oss; det, som kan komma på hans del i
kostnaderna, vill jag derföre lägga ut för honom. — Nu blef bäraren furnöjd
och utropade: vid Allah, jag har erhållit mitt första och enda handsöl i
dag af ingen annan än dig, — och de öfriga systrarna sade till honom:
sitt ned! Du är välkommen!

Nu steg upphandlerskan upp från sin plats, drog sin gördel fastare
om lifvet, ordnade flaskorna, silade vinet och dukade bordet vid
springbrunnens bassin. Hon anskaffade allt, som erfordrades, bar fram vinet och
satte sig ned bredvid sina systrar; äfven bäraren satte sig ned med dem,
men visste icke rätt, om ej alltsammans vore en dröm. Och när de
hade tagit plats, tog upphandlerskan ett vinkrus, fyllde den första bägaren
och tömde den; derpå fyllde hon en ny bägare och räckte den till den
ena af sina systrar samt likaledes till den andra, hvarefter hon åter fyllde
en pokal och gaf den åt bäraren, som mottog den ur hennes hand och
dervid upprepade följands vers:

Jag vill dricka vinet och bli frisk; ty denna dryck är i sanning ett läkemedel för
                                                                                                den sjuka.


Vinet fortfor att göra sin rund, och bäraren, som blef upprymd,
dansade och sjöng med dem samt njöt af de doftande vällukterna. Han började
omfamna och kyssa dem, medan den ena slog till honom, och den andra
ryckte honom i skägget, och den tredje kastade efter honom med
blommor, tilldess slutligen vinet rann bort med deras förstånd, och de glömde
all återhållsamhet samt öfverlemnade sig åt glädjen så fritt, som skulle
ingen man hafva varit tillstädes.

Så fortforo de, tilldess natten nalkades, då de sade till bäraren: gå,
och låt oss se bredden af din rygg! Men han svarade: det skulle
i sanning vara lättare för min själ att skiljas från min kropp än för mig
att skiljas från ert sällskap; tillåten mig derföre att lägga natten till dagen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free