- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
61

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH DE THE SYSTRARNA I I1AGHDAD.

61

kysste henne på hufvudet. Derefter yttrade hon åter till bäraren:
för bort denna och led fram den andra! hvilket han efterkom, då hon
betedde sig på samma sätt med denna. Vid åsynen af detta blef khalifen
utom sig af furvåning, och han vinkade till Djafar, att denne skulle fråga
efter orsaken till den behandling, soin tikarna rönt; veziren svarade med
ett tecken: tala icke!

Nu vände sig husets värdinna till portvakterskan och yttrade till
henne: upp att verkställa det, som du har att uträtta! Hon svarade:
gerna! — och värdinnan tog plats på en soffa af alabaster, inlagd med
guld och silfver, samt yttrade till portvakterskan och upphandlerskan:
gören nu er skyldighet. Portvakterskan tog plats på en soffa bredvid
henne; men upphandlerskan gick bakom en gardin och kom tillbaka med en
sidenpåse med gröna fransar, ställde sig framför värdinnan och framtog en
luta; hon knäppte på instrumentets strängar och syöng följande verser:

Gif mina ögon sömnen tillbaka, som blifvit dem beröfvad, och säg mig, hvart mitt
förstånd har flyktat!

Sä snart jag blef bekant med kärleken, gjorde jag den upptäckten, att sömnen blifvit
en fiende till mina ögon.

3fan sade: vi sågo, att du var en bland de rättänkande; hvad har väLkunnat förleda
dig? Jag svarade: sök orsaken dertill uti hans blickar!

Ja, ]ag ursakar honom för det han utgjutit mitt blod, och medgifver, att jag
tvingade honom till dådet derigenom, att jag icke unnade honom ro.

Han kastade sin solens liknande bild på min själs spegel, och återskenet deraf
tände en brand i mitt hjerta.

När portvakterskan hört denna sång, utropade hon: Allah gille hvad
du gjort! och ref sina kläder och föll afsvimmad till golfvet; men när
hennes barm på detta sätt blifvit obetäckt, såg Khalifen derpå spår efter slag,
likasom af spön eller pisksnärtar, hvilket allt gjorde honom på det högsta
förvånad. Upphandlerskan reste sig genast, stänkte vatten på hennes
ansigte och hemtade åt henne en annan klädning, hvilken hon påtog. Då
sade khalifen till Djafar: ser du icke denna qvinna och spåren efter slag
på henne? Jag kan icke tiga eller hålla mig stilla, förrän jag får veta,
hum det verkligen förhåller sig med denna jungfru och med de bägge
tikarna. Men Djafar svarade: o herre, de hafva gjort en öfverenskommelse
med oss, att vi qj skola tala om annat än sådant, som kommer oss vid,
så framt vi ej vilja höra sådant, som icke skall bli oss angenämt. — Nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free