Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH DE THE SYSTRARNA I I1AGHDAD.
63
lifen och tillade: det återstår blott en timma, och i morgon skola vi föra
dera inför dig, och du skall tillfråga dem oin hur allt detta hänger
tillsamman. Men Khalifen ville icke gå in härpå, utan sade: jag har icke
tålamod att vänta så länge på förklaringen. — Ord följde efter ord, och
till slut sade de: hvem skall göra dem frågan? — och någon svarade:
bäraren.
Nu sade fruntimren till dem: J män! hvarom samtalen j er
emellan?— Bäraren nalkades till husets värdinna och talade: o, min
herrskarinna, jag beder dig och besvär dig vid Allah att berätta oss, hur det
hänger ihop med de bägge tikarna, och hvarför du slog dem och sedan grät
och kysste dem, samt att meddela oss orsaken, hvarföre din syster
blifvit slagen med spön; detta är vår begäran, och frid vare med dig! — Är
detta sannt, som han säger om er? — vände sig värdinnan till de
öfriga männen, och de svarade alla ja, med undantag af Djafar, som förblef
tyst. När jungfrun hörde detta svar, yttrade hon: ni, våra gäster, ni
hafven sannerligen på det högsta förolämpat oss, ty vi gjorde på förhand en
öfverenskommelse med er, att den, som skulle tala oin sådant, som icke
komme honom vid, skulle fa höra sådant, som icke skulle vara honom
angenämt. Är det icke nog, att vi mottagit er i vårt hus och bespisat
er med våra förråder? Men det är icke så mycket ert fel sorti icke mer
hennes, hvilken förde er in till öss. — Hon drog nu upp sin ärm öfver
handlofven, stampade tre gånger i golfvet och ropade: Fort hit! — och
genast öppnades en dörr, ur hvilken framrusade fp svarta slafvar,
hvardera med ett svärd, i handen. Husets värdinoa sade till dem: bakbinden
dessa män, som icke kunna hålla sina tungor i styr, och binden ihop dem
med hvarandra! Slafvarne verkställde befallningen och sade: höga flru,
tillåter du, att vi afslå deras hufvuden? Hon svarade: gifven dem en stunds
uppskof, tilldess jag tillfrågat dem om hvilka de äro, inan ni afslån
deras hufvuden! — Vid Allah, o herrskarinna, — utropade bäraren, —
straffa icke mig för det, som andra syndat; ty de hafva alla gjort orätt och
begått ondt, jag undantagen. Vår natt skulle sannerligen hafva blifvit
glad, blott vi sluppit de här tiggarne, hvilkas närvaro är tillräcklig att
förvandla en väl befolkad stad till en hop af ruiner. — Han upprepade nu
denna vers:
Huru ädelt är det icke att förlåta den, som förmår göra motstånd! Och huru
mycket ädlare är det icke, när han det icke förmår I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
