Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
BERÄTTELSE!1) OM BÄRAREN
För den vanskaps skull, som varit mellan oss, förgör icke den ena för en annans
brott!
När värdinnan hörde dessa bärarens ord, kunde hon icke låta bli att
le, oaktadt sin vrede. Hon närmade sig nu till männen och talade till
dem: gören mig bekanta med edra lefnadsöden, ty utaf edra lif återstår
det icke mer än en timma. Voren ni ej män af högt och aktningsvärdt
stånd eller furstar, så skulle jag påskynda er bestraffning. — Khalifeu sade
till Djafar: ve dig, o Djafar! Låt henne veta, hvilka vi äro, eller skall
hon döda oss! — Det vore just det, som vi förtjena, — svarade han. —
Att skämta passar sig icke, när det är allvar å färde, — återtog
Khali-fen; hvarje sak har sin tid. — Nu närmade sig värdinnan till tiggame
och frågade: ären ni bröder? — De svarade: ny, vi äro blott fattiga
främlingar. Hon frågade derefter en af dem: är du född blind? — Ny, —
svarade han; — men en underbar händelse tilldrog sig med mig, hvaraf jag
förlorade mitt öga, och berättelsen derom skulle kunna tjena till varning
för den, som vill låta varna sig. Hon frågade den andra och den tredje
på samma sätt, och de svarade henne som den första samt tillade: enhvar
af oss är ifrån ett annat land, och våra lefnadshändelser äro underbara
och utomordentliga. Hon tog dem nu närmare i ügonsigte och sade: en
och hvar af er skall berätta sina lefnadshändelser samt orsaken, hvarföre
han kommit till vår boning; derefter skall han slå sig för sitt hufvud och
gå sin väg.
Den första, som nalkades, var bäraren. Han sade: o, min
herrskarinna, jag är en bärare, och upphandlerskan här gaf mig att bära och
förde mig hit; hvad som händt mig här i ert sällskap, det vet du.
Detta är allt hvad jag har att säga, och frid vare eder! — Slå dig för
ditt hufvud och gå! — sade hon; men hau återtog: vid Allah, jag vill
icke gå, förrän jag hört de öfrigas berättelser. Då framträdde den första
tiggaren och berättade som följer:
Den Första Kungliga Tiggarens Ber&ttelse.
Vet, o herrskarinna, att orsaken dertill, att jag afrakat mitt skägg
och förlorat mitt öga, är följande. Min fader var konung och hade en
broder, som likaledes var konung och bodde i en annan hufvudstad. Det
hände, att min moder gaf mig lifvet samma dag, då äfven min farbroders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
