- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
84

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

berättelsen om bäraren

örn, men ormen förvandlade sig till en gam, som någon stund förföljde
örnen. Nu förvandlade sig den sistnämde till en svart katt, men
konungens dotter blef en varg, och de kämpade länge och med raseri, tilldess
katten, som såg sig nära att bli öfvervunnen, förvandlade sig till ett stort
rödt granatäple, hvilket föll i en bassin. När vargen störtade sig efter
granatäplet, steg det upp i luften och föll sedan ned på palatsets
sten-golf, der det sprack sönder, och dess kärnor spriddes i sär samt rullade
omkring öfver hela den rymd som palatset intog. Nu förvandlade sig
vargen till en tupp, som plockade upp kärnorna och icke ville lemna
någon af dem; men i enlighet med ödets beslut märkte han icke en kärna,
som rullat undan bredvid springbrunnens bassin. Tuppen började gala,
slog med vingarna och tecknade åt oss med näbben; men vi förstodo
icke hvad han menade. Derefter gol han till med sådan häftighet, att vi
trodde, det palatset fallit ned öfver oss, och sprang omkring öfver allt,
tilldess han upptäckte kärnan, som låg gömd vid bassinens kant, rusade
dit och gjorde sig färdig att hacka upp henne. Men kärnan föll i
detsamma ned i vattnet och förvandlades till en fisk samt sjönk till botten;
genast blef tuppen förvandlad till en ännu större fisk, som dök ned efter
den förra. För en stund voro de försvunna för våra blickar; men till slut
hörde vi ett ljudeligt skri, som förmådde oss att darra, och derefter kom
anden fram, till utseendet såsom en eldslåga; eld sprutade ur hans mun,
eld och rök ur hans ögon och näsborrar. Konungens dotter blef
likaledes helt och hållet förvandlad till eld, och vi ämnade just kasta oss i
vattnet för att icke bli förbrända till aska; men plötsligen gaf anden till ett
anskri ur eldslågan och koin fram emot oss i salen, blåsande eld i
ansigtet på oss. Konungadottern skyndade efter honom och blåste
likaledes eld uti hans ansigte, hvarunder några gnistor föllo på oss från både
henne och honom; gnistorna från henne gjorde oss ingen skada; men en
af gnistorna från honom träffade mig uti ögat och uppbrände det, — jag
var då ännu apa. En gnista ifrån honom träffade ansigtet på konungen
och brände upp nedra hälften deraf, tillika med skägget och munnen, samt
slog ut konungens nedre tandrad; en annan träffade snöpingen på bröstet,
som uppbrändes, så att han genast dog. Vi väntade alla att dela hans öde
och öfvergåfvo all förhoppning om bibehållandet af våra lif; men under
. det vi beftmno oss i denna ångest, hörde vi en röst, som ropade: Gud
2r den störste! Gud är den störste! Han har segrat och skänkt sitt bi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free