Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
BERÄTTELSE!1) OM BÄRAREN
men oss redan nu med våldsamhet. Der skola skeppen falla i stycken,
och hvarenda spik uti dem skall flyga till berget och fastna vid
detsamma, ty Gud har utrustat magneten med en hemlig egenskap, i kraft
hvaraf allt, som är af jern, drages till honom. På detta berg finnes det
en massa jern, så ofantlig, att ingen det kan säga med undantag af Gud
aliena, hvars namn vare prisadt; alltifrån äldsta tider hafva nämligen skepp
i tusental blifvit förstörda genom kraften hos detta berg. På bergets topp
står en kupol-af bronz, uppburen af tio pelare, och öfverst på denna
kupol står en ryttare på en häst af bronz; i sin hand håller han ett spjut
af bronz, och på hans bröst hänger en blytafla, på hvilken
hemlighetsfulla ord och talismaner äro inristade.. Så länge denna ryttare sitter qvar
på hästen, så länge skall, o konung, hvarje dit annalkande skepp bli
förstördt med alla menniskor, som finnas ombord derpå, och allt på
skeppet befintligt jern skall flyga till berget. Ingen skall kunna med trygghet
begifva sig dit, förrän ryttaren fallit från hästen. — Nu började
skepparen bitterligen gråta, och vi ansågo oss öfvertygade, att vår undergång
vore oundviklig, samt togo hvar i sin stad afsked af vänner och bekanta.
Morgonen derpå hade vi kommit allt närmare till berget; strömmen
drog oss med våldsamhet dit, och när skeppen voro snart sagdt tätt
der-invid, föllo de sönder, och alla spikarne, tillika med allt annat, som var
förfärdigadt af jern, flögo ifrån dem mot magnetberget. Det var nära mot
slutet af dagen, när skeppen på detta sätt föllo i stycken. Några bland
oss drunknade, och andra kommo undan döden; men det största antalet
drunknade, och af dem, som kommo undan med lifvet, visste ingen hvad
som blef af den andra, så från sina sinnen blefvo de genom vågornas
svall och den brusande stormen. Hvad mig sjelf beträffar, o min
herrskarinna, så blef jag af Gud, — prisadt vare hans namn! — förskonad,
på det att den oro, den sorg och bedröfvelse, hvilka han på furhand
bestämt åt mig, måtte gå i fullbordan. Jag höll mig fäst vid en planka,
som af stormen och vågorna kastades upp på berget; när jag kommit
i land, fann jag upp till toppen en gångväg, liknande i hårda klippan
uthuggna trappsteg. Jag utropade nu: i Guds namn! — förrättade min bön
och försökte att klättra uppåt, under det jag höll mig fast vid de
uthuggna trappstegen; med detsamma fogade Gud, att stormen lade sig, och
bistod mig i mitt förehafvande, så att jag utan skada kom upp till bergets
topp. På det högsta glad öfver min räddning, begaf jag mig genast in under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
