Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH DE THE SYSTRARNA I I1AGHDAD.
87
Den Tred|Je Kungliga Tiggarens Ber&ttelse.
Hulda dame, min berättelse är icke lika med mina bägge
följeslagares, utan ännu iner underbar; ödet och skickeisen hemsökte dem med
olyckor, för hvilka de icke kunde taga sig till vara; men att jag måst
raka mitt skägg och att jag förlorat mitt öga, detta har sin grund deri,
att jag sjelf utmanat ödet och olyckan. Dermed förhöll det sig på
följande sätt:
Jag var konung och son af en konung; när min fader dog,
efterträdde jag honom på thronen samt styrde mina undersåter med rättvisa
och mildhet. Sjöresor utgjorde mitt största nöje, och min hufvudstad var
belägen vid stranden af ett vidsträckt haf, uppfyldt med befästa holmar
och öar, hvilka jag för mitt nöjes skull önskade besöka. Jag utrustade
derföre en flotta af tio skepp och försåg densamma med lifsmedel för en
hel månad. I tjugo dagar gick resan lyckligt; inen då blåste motvind opp
emot oss; i gryningen upphörde likväl vinden, hafvet blef stilla, och vi
anlände till en. ü, der vi landade, tillredde några lifsmedel och spisade,
hvarefter vi stadnade der under en tid af tvänne dagar. Sedan fortsatte
vi resan, och efter ytterligare tjugo dagars förlopp befunno vi oss i
obekanta farvatten, hvilka icke engång skeppets befälhafvare kände, hvarföre
han skickade upp en utkik i masttoppen. Utkiken klättrade upp, och
när han kommit ned igen, sade han till skepparen: på högra hand såg
jag fiskar flyta på vattenytan; men midt uti hafvet varseblef jag någonting,
som skymtade på afstånd och syntes stundom svart, stundom hvitt.
När skepparen hörde denna berättelse af utkiken, kastade ban sin
turban ned på däcket, slet sitt skägg och sade till dem, hvilka stodo
omkring honom: hören och förnimmen, att vår sista stund är inne;
döden skall träffa oss alla; ingen skall undkomma! Jag bad honom
meddela oss närmare upplysning om det, som utkiken hade sett, och han
svarade: o, min beherskare, vet, att vi afvikit från vår kosa alltsedan
begynnelsen af den motvind, som morgonen derpå efterföljdes af
vind-stillan, med anledning af hvilken vi stadnade på samma ställe i två
dagar; från denna tid hafva vi under en och tjugo dagar varit ur rätta
kosan, och nu hafva vi ingen vind, som kan rädda oss undan det öde,
hvilket väntar oss efter denna dag. I morgon skola vi nämligen komma
till ett berg af svart sten, kallad magnet, och mot detta berg drifver ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
