Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCO DE TRE SYSTRARNA I BAGHDAD.
89
kupolen och tackade Gud för det jag så underbarligen undkommit.
Derefter insomnade jag under kupolen och hörde en röst, som sade till mig:
du son • af Khasib, niir du vaknar ur din sömn, skall du gräfva i
jorden under dina fötter; der skall du finna en båge af bronz och tre pilar
af bly, på hvilka talismaner äro inristade. Tag sedan bågen och pilarna
och skjut på ryttaren, som sitter på kupolens spets, och befria
menniskoslägte! från denna plåga ty, när du skjutit på ryttaren, skall han falla
ned i hafvet; bågen skall också falla, och du skall nedgräfva
honom på hans ställe; men, så snart du detta gjort, skall hafvet häfva sig
och stiga, tills det uppnår toppen af berget. På hafvet skall du skönja en
båt och i denna en man, en helt annah än den, som du skjutit ned; han skall
komma till dig och bära en åra i sin hand. Sätt dig i hans båt, men
nämn icke Guds namn; då skall han på tio dagar föra dig till ett säkert
haf, der du skall finna någon, som skall föra dig hem till din stad. Allt
detta skall ske, så framt du icke nämner Guds namn.
Jag vaknade ur min sömn, sprang upp och gjorde så, som rösten
fureskrifvit mig. Jag sköt på ryttaren, och han föll ned i hafvet,
likasom bågen föll ur min hand, hvarefter jag nedgräfde honom. Nu blef
hafvet oroligt och steg ända till bergets topp, och när jag en liten stund
stått der och sett mig omkring, varseblef jag midt på hafvet en båt, som
nånnade sig till mig. Jag prisade Gud, hvars namn vare lofvadt, och när
båten kom närmare, varseblef jag deri en man af bronz, som på sitt
bröst hade en blytafla med deri inristade namn och talismaner. Utan
att säga ett enda ord,- steg jag i båten, och mannen rodde mig tio
dagar efter hvarandra, tilldess jag blef varse några öar, der jag kunde
anse mig säker; men i öfvermåttet af min glädje utropade jag: iGudsnainn!
Det finnes ingen Gud utom Allah! Allah är den störste! — Knappt hade jag
yttrat dessa ord, förrän han kastade mig ur båten och sjönk ned i hafvet.
Jag var skicklig simmare och simmade ända tills det mörknade; nu
tröttnade jag i armar och skuldror, upprepade i denna ytterliga fara min
trosbekännelse och gaf mig förlorad för alltid. Men hafvet svallade, piskadt
af den våldsamma vinden, och en våg, stor som en ofantlig fästning,
vräkte mig upp på land, på det att Guds vilja skulle gå i fullbordan. Jag
släpade mig upp på stranden, vred ur mina genomblöta kläder och
bredde ut dem att torka samt lade mig derefter att sofva; när det blifvit
morgon, tog jag åter mina kläder på mig, såg mig omkring, hvart jag borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
