Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
BERÄTTELSE!1) OM BÄRAREN
vända mina steg, och fann ett ined träd bevuxet ställe, till hvilket jag
nfir-made mig, När jag vandrat omkring detsamma, blefjag varse, att jag befann
mig på en liten ö midt uti hafvet. Nu sade jag till mig sy elf: hvarje j;ång jag
kominer undan en olycka, blir jag drabbad af en annan och ännu värre;
— men, under det jag stod der och betänkte mitt olyckliga üde saint
önskade mig döden, föllo mina ögon på ett fartyg, som hade ett antal
menniskor om bord. Jag klättrade genast upp i ett träd, och si! fartyget kom
till land, och från detsamma landstego tio Negerslafvar, som buro yxor.
De gingo till midten af ön, der de uppgräfde jorden samt aftäckte och
upplyfte en falldörr, hvarefter de återvände till fartyget och från detsamma
förde bröd och mjöl och skiradt smör, honing och fårkott samt allt, soin
kunde erfordras till en menniskas loda. På detta sätt fortforo de att gå
fram och tillbaka mellan fartyget och falldörren, alltjemt medförande
förråder fVån det förra och nedstigande genom den sednare, tilldess der
ingenting längre fanns qvar på fartyget. Derefter buro de ifrån fartyget kläder
af den dyrbaraste beskaffenhet, och midt ibland den befann sig en
gammal sheik, försvagad och nedtyngd af årens börda; men vid handen
ledde han en ung man, soin syntes gjuten i behagets form och var utrustad
med en skönhet, så fullkomlig, att den kunde varit förtjent af att öfvergå
till ett ordspråk. Han var soin en frisk och smärt stam i skogen alla lyertan
måste bli Rusade och förtrollade af hans skönhet. Hela sällskapet begaf
sig till falldörren, steg ned derigenom, och försvann undan inina blickar.
De stadnade der nere vid pass två timmar eller längre. Efter denna
tids förlopp kommo sheiken och slafvarne åter upp, inen hade icke
ynglingen med sig; de lade jorden på sitt ställe igen, stego oui bord och
hissade segel. En liten stund efteråt steg jag ned ifrån trädet och begaf
mig till det ställe, der falldörren befanns. Jag rQjde undan jorden,
öppnade falldörren och varseblef en trätrappa, som jag gick utföre; när
trappan var slut, kom jag in i ett vackert boningsrum, förseddt med dyrbara
silkesinattor; i detta rum befann sig ynglingen, sittande på en kudde, med
välluktande blommor och frukter stående framför sig. Då han blef mig
varse, bleknade han; men jag helsade honom och sade.- ditt hjerta blifve
icke förfäradt, o min herre; du har ingenting att befara, du mitt ögas
förtjusning; jag är en inan och son af en konung, likasom du sjelf; ödet
har sändt mig till dig, på det jag måtte kunna göra dig gläctøe i din
enslighet När ynglingen hörde mig tilltala sig på detta sätt, och han blifvit uf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
