Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
BERÄTTELSES OM HÄHARKN
qjelf att sof\’a nftra intill honom. På morgonen hemtade jag vatten åt
honom, och han tvådde sitt ansigte och sade till mig: måtte Gud ined all
sin välsignelse belöna hvad du gör för mig! Om jag undkommer konung
Acljib, skall jag bedja min låder vedergälla dig på det rikligaste. — Jag
svarade: måtte aldrig den dag komina, som skall medföra olycka åt dig!
— Jag satte nu fram för honom åtskilliga förfriskningar, och sedan vi
ätit tillsammans tillbragte vi dagen under vänskapliga samtal.
Jag fortfor att tjena honom uti nio dagar, och på den tionde dagen
uttryckte ynglingen sin gläc|je och ansåg sig räddad samt yttrade till mig:
o, inin broder, jag önskade, att du i din godhet ville åt mig värma
något vatten, på det jag måtte kunna två mig och byta om kläder; tv jag
har känt doften af räddningen från döden, och detta allt genom ditt
bistånd. — Med nöje! — svarade jag. — Jag stod upp och värmde
vattnet;, han- gick in i ett rum, der jag icke kunde se honom, tvådde sig och
bytte om kläder samt lade sig derefter på soffan för att hvila eller badet.
Han sade derpå till mig: skär upp åt mig en vatten-melon, o broder, och
blanda dess saft med något socker! Jag steg upp, tog en melon, lade
den på en tallrik och sade till honom: vet du, o min herre, hvarest
knifven är? — Här är den, — svarade ban, — på hyllan öfver mitt hufvud.
Jag sträckte mig ut efter knifven och drog honom nr hans slida; men när
jag skulle stiga ned igen snafvade min fot, såsom Gud hade beslutit, och
jag föll öfver ynglingen, medan jag uti min hand höll knifven, soin
inträngde i hans kropp, så att han dog på ögonblicket. Niir jag märkte,
att han var död, och att jag dödat honom, gaf jag till ett ljudeligt anskri
och slog initt ansigte och ref mina kläder sönder och sade: detta kan
man i sanning kalla en olycka! O hvilken olycka! O Herre, jag anropar
din förlåtelse och förklarar inför Dig min oskuld i hans död! O, att jag
dött före honom! Huru länge skall för inig bekymmer hopas på
bekymmer!
Under sådana tankar steg jag uppföre trappan, lade falldörren tillbaka
på hennes plats, vände tillbaka till mitt första ställe och skådade ut öfver
hafvet, der jag såg samma fartyg, som ditfört ynglingen, åter nalkas och
i snabbt lopp klyfva vågorna. Vid denna syn tänkte jag för inig sjelft
nu skola männerna komma i land från fartyget och finna ynglingen dödad
samt skola taga äfven mitt lif. — Derföre klättrade jag upp i ett träd,
gömde mig mellan dess grenar och stadnade der, tilldess fartyget landat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
