Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH DE THE SYSTRARNA I I1AGHDAD.
93
och kastat ankar, då slafvarne landstego tillika med den gamla sheiken,
ynglingens fader, begåfvo sig till stallet och undanröjde jorden. De
förvånades öfver att finna jorden fuktig, och när de kommit ned utföre
trappan, upptäckte de ynglingen liggande på ryggen, med ett anlete, som
strålade af skönhet till trots för dödens blekhet, klädd uti hvita och rena
kläder, men ined knifven qvarsittande i sin kropp. Alla fällde de tårar
vid denna syn, och fadern svimmade samt förblef i detta tillstånd så
länge, att slafvarne trodde honom vara död. Ändtligen kom han till sans
igen och syntes återigen tillika med slafvarne, som svept ynglingens kropp
i hans kläder. De förde derefter till fartyget allt, soin funnits i det
underjordiska rummet, och afreste.
Jag stadnade qvar, o min herrskarinna, gömde mig under dagarna i
ett träd och vandrade under nätterna omkring på den öppna delen af ön.
På detta sätt vistades jag der tvänne månader och hade snart varsebKfvit,
att [j a. öns vestra sida hafVets vatten för hvarje dag drog sig tillbaka,
tilldess, efter tre månaders förlopp, det land blef torrt, som förut stått under
vatten. Glad deröfver, eftersom jag nu kunde hoppas på befrielse,
genomvandrade jag denna nu torra sträcka och kom till en stor slätt af sand;
jag tog mod till mig och lade äfven denna till rygga. Nu blef jag på
afstånd varse någonting, som liknade en brinnande eld; jag vände mina steg
ditåt och fann, att det var ett palats, belagdt med kopparplåtar, mot
hvilka solens strålar bröto sig, så att det hela på något afstånd såg ut som
glimmande eld. När jag, försänkt i tankar öfver hvad jag sett, nalkades
till slottet, möttes jag af en ålderstigen sheik, beledsagad af tio unga män,
alla blinda på ena ögat. Detta väckte min ytterliga förvåning. Så snart
de blifvit mig varse, helsade de mig och tillfrågade mig om mina öden,
hvilka jag meddelade dem från böljan till slut; äfven de blefvo betagna af
förundran. Sedan i förde de mig in i palatset, der jag såg tio bänkar,
hvardera försedd med en dyna, betäckt med blått tyg; och i enhvar af de unga
männen satte sig på en af dessa bänkar, medan sheiken tog plats på en’
inindre sådan; derefter talade de till mig: satt ned, yngling, men gör
ingen fråga oin vårt tillstånd och icke heller derom, att vi äro blinda på
ett öga! Sheiken steg upp och satte för hvar och en af dem några
födoämnen saint för.mig likaledes; derefter työd han Oss på sainma sått
något vin; och sedan Vi ätit, sutto vi tillsammans och drucko, tilis det blef
tid att gå tiH sängs, då de unga männen sade äll sheiken: hemta oss hit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
