Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
bebAttelsen om bäraren
det, som vi för hvarje dag skola hafva! — Sheiken stod upp, gick in i
ett rum och kom tillbaka derifrån, på sitt hufvud barande tio öfvertäckta
brickor. Han ställde brickorna på golfvet, påtände tio ljus, satte ett ljus
på hvardera brickan och borttog betäckningen; nu såg jag, att brickorna
voro fyllda med aska, blandad med stött kol. Ynglingarne veko upp sina
ärmar öfver armbågen och svärtade sig i ansigtet, slogo sig på kinderna
och utropade: vi hade allting godt; men vår näsvisa nyfikenhet medgaf
oss icke att behålla detta tillstånd. Så fortforo de ända till morgonen,
då sheiken kom med varmt vatten, och de tvådde sina ansigten samt
på-tego andra kläder.
Vid åsynen af allt detta stod mitt förstånd stilla; min nyfikenhet blef
så retad, att jag glömde mina egna olyckor och frågade dem om
orsaken till deras sällsamma beteende. De gåfvo mig allvarsamma blickar och
sade: unge man, gör inga frågor om det, som icke kommer dig vid, utan
var tyst, ty att vara tyst gifver trygghet mot villfarelse och misstag. —
Jag qvarstadnade hos dem en hel månad, under hvilken tid de hvarje natt
betedde sig på samma sätt; men till slut sade jag till dem: jag besvär
eder vid Allah att befria mig från denna börda och underrätta mig om
orsaken, hvarföre ni gören på detta sätt, samt hvarföre ni utropen: vi
hade allting godt; men vår näsvisa nyfikenhet medgaf oss icke att behålla
detta tillstånd! Om ni ej underrätten mig derom, skall jag skiljas ifrån
er och gå härifrån, ty ordspråket säger: hvad ögat ej ser, deröfver sörjer
icke hjertat. — När de hörde dessa ord, svarade de: allt detta hafva vi
hållit hemligt för dig blott för ditt eget bästa skull, på det du icke
skulle bli lika med oss, och på det icke samma olycka, som drabbat oss,
likaledes måtte drabba dig. Jag sade icke desto mindre: ni måsten
nödvändigt upplysa mig om denna sak. — Vi gifva dig ett godt råd, — svarade
ynglingarne; — lyssna du dertill och fråga oss icke om huru det
förhåller sig med oss! I annan händelse skall äfven du bli blind på ena ögat,
likasom vi. — Jag framhärdade ändock vid min föresats, och nu sade de:
yngling, om detta vederfares dig, så vet, att du skall bli förvisad från
umgänget med oss! — Nu stodo de alla upp, togo en vädur, slagtade
och flådde honom samt yttrade till mig: tag denna knif med dig och
veckla dig in i vädurens hud; vi skola sy densamma ihop omkring dig och
gå härifrån. Då kommer till dig en fogel, kallad Rokh, som griper dig med
sina klor, flyger bort med dig och släpper ned dig på ett berg; sprätta di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
