- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
96

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

BERÄTTELSEN OM BÅRAREN

öfver, hans slafvar, och tillbragte en natt, så ljuf, att jag aldrig smakat
dess like. Få morgonen gick jag i badet, och sedan jag tvått inig,
försågo de mig ined den dyrbaraste drägt, hvarefter vi åter satte oss ned
till måltid.

Få detta satt tillbragte jag med dem ett helt år; men på första dagen
af det nya året samlade de sig omkring inig och började gråta samt
tego afsked af mig under bittra tårar. — Hvad är det för olycka, som
vederfarits er? — frågade jag. — Viljen ni, att mitt hjerta skall brista? —
De svarade i o, att vi aldrig sett dig; ty vi hafva lefvat tillsammans med
många män, utan att någonsin hafva funnit din like. Måtte derföre Gud
icke beröfva oss ditt umgänge! — Och de begynde återigen att gråta.
Jag sade till demi det är min önskan, att ni måtten göra mig bekanta
med orsaken, hvarföre ni gråten. — Orsaken Br du, — var deras svar;

— men, om du vill lyssna till det, som vi säga dig, så skola vi aldrig
behöfva skiljas; om du återigen handlar i motsats till hvad vi säga, så
äro vi åtskiljda för alltid, och våra hjertan säga oss, att du icke skall
lyssna till vår varning. — Låten inig höra denna varning, — sade jag,

— så skall jag efterkomma den. — De svarade: om du vill veta, hvilka
vi äro, så vet, att vi äro döttrar af konungar; under många års tid har
det varit vår vana att samlas här; men hvarje år aflägsna vi oss
under en tid af fyratio dagar, hvarefter vi återvända för att tillbringa det
återstående af året med lekar och nöjen. Detta är vår vana, och nu
befara vi att du qj skall gifva akt på våra varningar. Vi lemna åt dig
nycklarna till palatset; de Bro till antalet hundrade och höra till hundrade rum.
Öppna hvart och ett af dessa och roa dig, ät och drick samt låt tiden
icke bli dig lång; men om du öppnar det rum, som har en dörr af rödt
guld, så skall följden deraf bli skiljsmessa mellan dig och oss. Vi
besvärja dig derföre att efterkomma hvad vi sagt och att hafva tålamod
under denna tid. — Jag lofvade dem med ed, att jag icke skulle öppna
den sålunda betecknade dörren; oci de begåfvo sig bort, förmanande mig
att vara mitt löfte trogen.

Jag stadnade ensam i palatset, och då aftonen nalkades, öppnade jag
det första rummet, trädde in deri och fann en boning, soin liknade
paradiset, med en trädgård, uppfylld af grönskande träd, fullsatta med
mognade frukter, hvimlande af sångfåglar och vattnad af talrika bäckar. Mitt
hjerta klappade lugnare vid denna syp,i ;och jag vandrade der bland trä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free