Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
BERÄTTELSE!1) OM BÄRAREN
Du gör mig utom mig af kärlek, men förblifver sjelf lugn. För din skull kunna
mina ögonlock icke sluta sig till hvila; men sjelf sofver du lugnt.
Din boning Sr mellan mitt hjerta och mina ögon, och mitt hjerta vill icke öfvergifva
dig, icke heller kan jag lör tårar dölja min kärlek.
Du gjorde ett förbund med mig, att du skulle förblifva trogen; men när du kommit
i besittning af mitt hjerta, bedrog du mig.
Vill du ej halYa medlidande med min kärlek till dig och med mina suckar? Har du
sjelf varit tryggad för alla olyckor?
Jag besvär dig vid Allah, att, om jag dör, du på min grafvård måtte rista: här hvilar
en kärlekens slaf.
Då skall måhända någon sörjande, som erfarit samma kärlekseld, gå förbi
älskarinnans graf och yttra sitt medlidande med henne.
Men när han hörde dessa verser ocli ,såg mina tårar, blef han ännu
mer uppretad och svarade med följande ord:
Jag förskjuter icke mitt hjertas älskade af leda vid henne; hennes egen brottslighet
är skulden till hennes straff.
Hon önskade, att en annan skulle dela hennes kärlek med mig; men mitt hjertas
tro vet icke af något delande mellan flera.
Jag fortfor att gråta och att försöka väcka hans medlidande samt
tänkte for mig sjelf: jag vill ödmjuka mig inför honom och tilltala honom
med blida ord, på det han åtminstone icke måtte döda mig, om han än
tager allt hvad jag eger; — inen han ropade till slafven: klyf henne i två
delar, ty hon har icke längre något värde för oss! — Slafven nalkades
till mig, och nu ansåg jag mig öfvertygad om att jag skulle dö samt
anbefallde mig åt Gud; men plötsligen inrusade den gamla qvinnan, störtade
till min gemåls fötter, kysste dem och utropade: o inin son, vid den
omsorg, hvarmed jag vårdat dig i din barndom, besvär jag dig att förlåta
henne, ty hon har icke begått någonting, som förtjenar sådant straff! Du
är ung, och jag fruktar för följderna af de förbannelser, hon kan uttala
öfver dig. Efter det hon sålunda tilltalat honom, grät hon och fortfor att
anropa honom, tilldess han slutligen sade: jag förlåter henne; men på sin
kropp skall hon bära sådana hogkomster af sitt fel, att de icke skola bli
utplånade så länge hon lefver. Med dessa ord befallde han slafvarne att
rycka af mig mina kläder, hvarefter han fattade en käpp, skuren af ett
qvitten-träd, och slog mig dermed på min rygg och min barm, tilldess
jag blef sanslös genom de våldsamma slagen och förtviflade om mitt lif.
Derpå befallde han slafvarne att, så fort det blef mörkt, föra mig och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
