Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMT OM SHEMS ED-DIN OCH HANS DOTTER.
121
vi äro tvenne bröder, och att vi begge äro vezirer samt lika till värdighet?
Det skulle vara din skyldighet att erbjuda din dotter at min son såsom
en fri gåfva, utan någon brudskänk, ty du vet, att mannen är förmer än
qvinnan, och mitt barn är af manligt kön; genom honom skall vårt minne
bli bibehållet, med icke genom din dotter. — Hvad var det du sade om
min dotter? — frågade brodern. — Jag sade, att genom henne skall
minnet af oss icke bli bibehållet bland de ädla, — svarade Nur ed-Din.
Men, tillade han, du vill handla med mig alldeles som han, hvilken sade:
om det är din afsigt att skrämma bort en kund, så begär dryg betalning
af honom. — Jag ser, — svarade Shems ed-Din, — att du sväfvar i
villfarelse, då du anser din son mer aktningsvärd än min dotter; du har
utan tvifvel klen omdömesförmåga och saknar bildning, eftersom du åberopar
din delaktighet i vezir-embetet, fastän jag beviljade dig delaktigheten deri
endast af medlidande med dig och på det du måtte vara mig till biträde.
Men du må gerna säga hvad du behagar; eftersom du talat på detta sätt,
skall jag, vid Allah! icke låta din son få min dotter till hustru, om du än
erbjuder mig hennes egen vigt uti guld. — Nur ed-Din råkade i raseri,
då -han hörde detta tal, och sade: jag vill icke gifva min son till man åt
din dotter. — Jag skulle icke vf|ja mottaga honom till man åt henne, —
återtog Shems ed-Din; —och om jag icke ämnade mig ut att resa, så skulle
jag med dig förfara på ett sätt, som kunde lända till varnagel för andra;
när jag kommer tillbaka, skall dock Gud göra hvad honom behagar. När
Nur ed-Din hörde detta, blef han upptänd af vrede och utom sig afharin;
men han lade dock band på sig. De begge bröderna tillbragte natten
hvar för sig, och följande morgon begaf sig sultanen ut på sin resa, red
tvärt öfver ön Er-Rodah och tog vägen åt Pyramiderna, ledsagad af
veziren Shems ed-Din.
Nur ed-Din tillbragte natten i ett tillstånd af ytterlig förtrytelse; när
morgonen kom, stod han upp, förrättade sin morgonbön, gick in i sitt rum
och hemtade derifrån ett par små sadelpåsar, hvilka han fyllde med guld.
Under det han tänkte på sin broders ord, på det förakt, sotn denne visat
honom, och på det högmod, hvarmed han blifvit bemött af brodern,
upprepade han följande verser:
Res! Du skall ünna en vän i stället för den du lemnar. Och ansträng dig, ty
genom mödor vinnes lifvets behag!
En man med (Örstånd och uppfostran vinaer ingen ära, om han sUndigt stadnar på
ett ställe; derföre (kall du öfvergifva din födelsebygd och resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
