Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 ’ BERÄTTELSEN OM KUR ED-DIN OCn HANS SON
Derföre gåfvo de honom namnet Hasan, d. a. den Sköne, och på
sjunde dagen efter hans födelse anställdes förlustelser och högtidligheter,
likasom skulle han varit sonen af en konung; men derefter begaf sig
vezi-ren afEl-Basrah, åtföljd af Nur ed-Din, till sultanen. Han kysste jorden för
dennes fötter, när han kommit inför hans ansigte, och Nur ed-Din, som hade
en talande tunga, ettl\jerta utan fruktan samt förstånd att skicka sig både
i ord och gerning, upprepade inför sultanen följande rader af skalden:
/
Detta är ban, hvars rättvisa sträcker sig till alla menniskor, han, som öfvervunnK
och underkufvat alla Under.
Var tacksam för hans välgerningar, ty de äro icke blotta välgerningar, de äro ju-
vclband kring halsen på hans folk!
Och kyss hans fingrar, ty de äro icke blotta fingrar, utan de äro nycklarne till
Försynens håfvor!
Sultanen mottog dem bägge med vänskap, tackade Nur ed-Din lör
hans helsning och sade till veziren: hvem är den unge mannen?
Vezi-ren berättade nu-allt hvad han visste om honom och tillade: detta är
sonen af min broder. — Huru är det möjligt, — frågade sultanen, — att
han kan vara en son af din broder, och vi hafva aldrig förut hört talas
om honom? Veziren svarade: o herre och sultan, jag hade en broder,
som var vezir uti landet Egypten, och som vid sin död lemnade’ efter sig
två söner; den äldre efterträdde sin fader i hans embete och blef vezir,
men denne, den yngre sonen, kom till mig; och jag svor, att jag icke
skulle gifta min dotter med någon annan än honom, och när han kom
gaf jag henne honom till hustru. Han är en ung man, och jag är nu
gammal, min hörsel är försvagad, och min omdömesförmåga förminskad;
det är derföre min önskan, att vår herre och sultan ville insätta honom
i mitt embete, eftersom han är en son af min broder och gemål till inin
dotter samt sjelf en man, värdig att bli vezir, ty han eger både
kunskaper och förstånd. Sultanen betraktade honom närmare, och Nur ed-Din fann
behag för honom, så att han lyssnade till vezirens råd om Nur ed-Dins
upphöjande till denna värdighet, hvilken han äfven erhöll. Sultanen
befallde vidare, att man skulle gifva honom en präktig hedersklädning samt
en bland de bästa mulåsnorna, hvilken han sjelf brukade rida; han
anslog derjemte åt honom rika inkomster, och Nur ed-Din kysste
sultanens hand samt begaf sig med sin svärfader till dennes hus, der de bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
