Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ’
BERÄTTELSEN OM KUR ED-DIN OCn HANS SON
aldrig i min lefnad har jag tillbragt en ljufvare natt Sn den, som jag nyss
tillbragt vid h$ns sida, och derföre skall du icke längre fortsätta ditt
skämt och tala om den puekelryggige! När fadern hörde hvad hon talade,
blef han utoin sig af raseri; hans ögon förvredos, så att knappast
någonting syntes af dem annat än hvitan, och han sade till henne: ve dig!
Hvad är det, som du talar? Har verkligen den puckelryggiga stalldrängen
tillbragt natten med dig? — Jag besvär dig vid Allah, — återtog hon,—
att du icke måtte tala om honom! Måtte Allah förkasta honom och
förkasta hans fader! Upphör derföre att drifva gäck med mig genom att
nämna honom, ty stalldrängen var ju endast hyrd för tio guldstycken, och
han tick sina penningar och gick sin kos. Men när jag inträdde i
brudgemaket, såg jag min gemål sitta der, sedan sångerskorna klädt om mig
inför hans ögon; och han hade åt dem kastat rödt guld, tilldess han gjort
de tillstädesvarande fattiga till rikt folk. Jag har hvilat vid min
ädelsinnade gemåls bröst och fröjdat mig åt hans svarta ögon och hans
sammanvuxna ögonbryn. — När hennes fader hörde detta, blef dagsljuset
mörker för hans ögon, och han utropade: ve dig, förkastade! Hvad är det,
som du säger? Hvar har du ditt förnuft? — O min fader! — svarade
hon, — du har krossat mitt hjerta. Hvarföre lyssnar du icke[till det, soin
jag säger? Den, om hvilken jag talade, är min gemål, och han har nu
sannolikt begifvit sig in i det enskilda gemaket.
Den förvånade fadern begaf sig nu till det antydda rummet och fann
der den puckelryggiga stalldrängen med hufvudet på golfvet och fötterna i
vädret. Veziren, förvånad öfver hvad han såg, frågade: är icke du den
puekelryggige? och talade till honom; men puckelryggen svarade ingenting
utan trodde, att det var anden, som tilltalade honom. Veziren ropade
derföre till honom med ljudelig röst och sade: tala, eller afhugger jag ditt
hufVud med detta svärd! Nu brast puckelryggen ut: vid Allah, o du sheik
för alla andar, allt sedan du sände mig hit, har jag icke rört på mitt
hufvud; jag besvär dig derföre, att du måtte vara mig nådig! När veziren
hörde den puekelryggige tala på detta sätt, sade han till honom: hvad
är det, soin du säger? Jag är brudens fader, icke är jag någon ande.
Puckelryggen återtog: mitt lif ärxigke i din hand, och icke heller har du
magt att taga min §jäl; gack derföre härifrån, inan den kommer, som har
behandlat mig på detta sätt! Ni önskaden gifta mig blott med en
älskarinna åt bufflar och andar. Måtte Allah förgöra den, som gifte mig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
