Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PUCKELRYGGIGE.
1
handla såsom det fir anbefaldt af Gud, hvars magt och ära vare
lofpri-sade! Embetsmännen vilgrade att höra hvad min broder ville anföra till
sitt försvar och befallde, att man skulle gifva honom femhundrade
käppslängar, samt tog all haus egendom. Hade icke hans rikedom varit så stor,
så skulle han hafva dömt honom till döden; men nu förvisade han min
broder ifrån staden.
Min broder begaf sig följaktligen bort i (tøup bedröfvelse, utan att veta
hvad han skulle taga sig till. Han vandrade, tilldess han kom till en stor
stad, der han beslöt att sätta sig ned som skomakare; han öppnade
följaktligen en bod och satt der, arbetande för sitt lifsuppehälie. En dag, då
han var ute i någon angelägenhet, hörde han gnliggandet af hästar,
frågade hvad detta kunde betyda och fick veta, att konungen ämnade sig ut
på jagt. Han beslöt att roa sig med att åskåda jagttåget; men det hände,
att konungen, som händelsevis såg åt sidan, råkade att fästa ögonen på
min broder, hvarefter han genast sänkte sitt hufvud och utropade: jag
söker hos Gud beskydd undan det onda, som denna dag kan medföra.
Derpå vände konungen om sin häst och red tillbaka, följd af hela jagttåget,
men befallde sina pager att skynda efter min broder och piska honom;
och min broder förstod icke orsaken dertill. Han återvände hem i ett
ömkligt tillstånd och begaf sig sedan ut samt berättade sin olycka för en af
konungens tjenare, hvilken skrattade åt alltsammans, tilldess han knappt
kunde hålla sig uppe på sina ben, och sade till honom: o tnin broder,
konungen kan icke fördraga åsynen af en enögd, aldraminst om det är det
venstra ögat, som han saknar, och i detta sistnämda fall dömer han alltid
<len enögda till döden.
När min broder hörde dessa ord, beslöt han att fly ifrån staden och
iegaf sig genast derifrån till en annan stad, der det icke fanns någon
konung. Här stadnade han en lång tid. Med tankarna på sitt äfventyr i
<len förra staden gick han en dag’ut för att roa sig och hörde hästar
gnägga bakom sig, då han utropade: nu kommer Guds beslut att gå i
verkställighet, — och sprang undan, sökande ett ställe, der han skulle
kunna gömma sig. Han fann icke något sådant, fortsatte sitt letande och
■blef varse en dörr, hvilken han stötte emot, då den genast föll inåt; han
gick på och varseblef en lång gång, i hvilken han fördjupade sig. Men
plötsligen kände han sig gripen af tvänne män, hvilka utropade: prisad
vare Gud, som låtit oss gripa dig, du fiende till Allah! Hela tre nätter å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
