Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
BEHÅTTELSEN OM NUR ED-DIN
Du Uokte aüt godt om dagarna, ti Unge aDt gick dig Tål i hand, och fruktade icke
för det onda, som ödet bar i sitt skote.
Dina nätter voro fredliga, och du Ut dig bedragas af dem; midt uti deras klarhet
skall mörker komma. (
Strax derefter bultade någon på dörren; Nur ed-Din stod upp, och en
af hans vinner följde honom utan hans vètskap; men när han öppnade
dörren, varseblef han sin hofmästare och sade till honom: hvad har du att
förkunna! — O min herre, — svarade han, — det, som jag fruktade med
hänseende till dig, det har nu inträffat. — Hvad menar du? — frågade
Nur ed-Din. Förvaltaren svarade: vet, att utaf din egendom finnes i min
hand icke så mycket, som är vardt ett silfverstycke eller mindre än ett
silfverstycke; men här äro räkningarne öfver dina utgifter och en uppsats på
din ursprungliga förmögenhet. När Ali Nur ed-Din hörde dessa ord, sänkte
han sitt hufVud mot golfvet och utropade: det flnnps ingen magt eller kraft
annat än hos Gud! Och den mannen, som följt efter honom, för att
hem-ligen skaffa sig underrättelse, om huru det stod till, hade knappt hört det,
som hofmästaren sade, förrän han vände om till de öfriga och sade: sen
till hvad j ämnen företaga, ty Ali Nur ed-Dins rikedom är slut! När Nur
ed-Din återkom till dem, sågo de, att sorgen stod målad i hans anlete;
genast stod en af dem upp, vände sig till honom och sade: o min herre,
jag önskar, att du måtte gifva mig tillåtelse att gå härifrån. — Hvarföre
skall du gå härifrån? — frågade Nur ed-Din. Gästen svarade: min
hustru skall föda ett barn denna natt, och det är mig omQjligt att vara borta
ifrån henne; jag önskar derföre gå, för att se om henne. Och han gaf
honom tillstånd dertill. Derefter uppstod en annan och sade: o min herre
Nur ed-Din, jag önskar i dag besöka min broder, ty han firar sin sons
omskärelse. På detta sätt begärde de alla under falska förevändningar af
honom tillåtelse att gå; och de gingo, tilldess ingen längre var qvar.
Ali Nur ed-Din blef sålunda ensam, och han kallade på sin slafvinna
och sade till henne: o Enis el-Djelis, ser du icke hvad som vederfarits mig?
Och han meddelade henne allt hvad hofmästaren berättat honom. Hon
svarade: o min herre, redan i flera dagar har jag haft för afsigt att tala med
dig’om denna sak; men jag hörde dig uppläsa följande bägge verser:
Är lyckan frikostig mot dig, så vare du sjelf frikostig mot alla andra, inan hon dyr
bort ifrån ’dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
