Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH EN IS EL-DJELIS.
85
Länge och (Jjupt sürjde Ali Nur ed-Din förlusten af sin fader; men
när han en dag saft uti fädemehuset, bultade någon på dörren, då han stod
upp och öppnade, och si! det var en inan, som varit bland antalet af hans
fadfers närmaste vänner. Mannen kysste Nur ed-Dins hand och sade till
honom: o min herre, den, som efterlemnat en son, hvilken liknar dig, han
är icke död. Så bestämde han, som är herren öfver den första och sista
bland menniskorna.") O min herre, öfvergif din sorg och låt glädjen
åter få. ett rinn i ditt hjerta! — Ali Nur ed-Din stod upp, gick till
gästrummet och lät ditföra allt, som erfordrades; hans vänner kommo tillbaka
till honom, och han återtog sin slafvinna. Tio bland köpmännernas söner blefvo
hans umgängesvänner, och han gaf den ena banketten efter den andra ooh
började ined slösande hand utströ skänker omkring sig. Derföre kom hans
förvaltare till honom och sade till honom: o min herre Nur ed-Din, har du icke
hört ordspråket: den, som gifver ut och icke beräknar sina utgifter, han blir
fettig till slut? Detta slöseri och dessa dyrbam skänker skola uttömma din
egendom. När Ali Nur ed-Din hörde dessa ord af sin förvaltare, såg han
på honom och svarade: af allt det, som du ßagt till mig, vill jag icke
lyssna till ett ord. Huru sannt säger icke skalden:
Om jag eger rikedom och icke är frikostig, mätte dä min hand aldrig bli utsträckt
och min fot aldrig upplyftas.
Visa mig den girigc, som vunnit ära genom sin girighet, och den frikostige, som
d«t till följd af sin frikostighet!
Vet, o förvaltare, — fortfor han,— att, om det uti dina händer
finnes så mycket, att det räcker till min middag, så skall du icke behöfva
besvära mig ined dina bekymmer rörande inin aftonmåltid. — Förvaltaren
skiljdes ifrån honom och gick sina färde; men Ali Nur ed-Din fortfor ined
sin öfverdrifna frikostighet. När någon af hans vänner sade till honom:
sannerligen är icke det eller det någonting bra vackert! — så svarade han:
den saken skall du fS till skänks; — och om en annan sade: o min herre,
hvad det huset är vackert! — så svarade han: jag skänker dig det huset!
Han upphörde icke att gifva banketter at sina vänner dag efter dag,
ända tilldess hela året hade gått till ända; men när han då satt en §ång,
hörde ban slafvinna!! uppläsa följande begge verser:
•) Prophctcn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
