Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH EN IS EL-DJELIS.
95
porten. Han afskar en grön palmstjelk, närmade sig till dem, lyfte sin
arm så högt som han förmådde och ämnade slå till; men i detsamma
betänkte han sig närmare och sade: o Ibrahim, hvarföre skulle du slå dem,
då du icke känner, huruledes det förhåller sig med dem? De torde vara
två främlingar eller vandrare, hvilka af ödet blifvit förda hit. Jag skall
derföre afhölja deras ansigten och se närmare på dem. — Dermed lyfte han
upp slöjan ifrån deras ansigten och sade: de äro bägge sköna, och det
skulle icke vara rätt gjordt af mig att piska dem. Han betäckte åter
deras ansigten, närmade sig till Ali Nur ed-Dins fot och böljade sakta gnida
densamma, då Nur ed-Din slog upp sina ögon och varseblef den gamla
mannen. Han rodnade, drog åt sig sina föttefr, satte sig upp, fattade sheik
Ibrahims hand och kysste den, hvarpå sheiken sade till honom: o min son,
hvarifrån kommer du? —O min herre, — svarade han, — vi äro främlingar,
— och en tår rullade från hans öga. Då sade sheik Ibrahim till honom:
o min son, vet, att propheten (Gud välsigne och bevare honom!) har
anbefallt, att man skall vara ädelmodig mot främlingen! Vill du icke stå
upp, min son, och träda in i trädgården samt förströ dig der, på det ditt
hjerta måtte bli gladt! — O min herre, — frågade Nur ed-Din, — hvem
är egare till denna trädgård? — Sheiken svarade: o min son, denna
trädgård har jag ärft af mina anförvandter. Hans afeigt med detta svar var
ingen annan än den, att de skulle fatta mod och gå in i trädgården. Och
när Nur ed-Din hörde detta, tackade han och stod upp tillika med sin
slafvinna, hvarefter sheik Ibrahim gick framför dem och förde dem in i
trädgården.
Trädgårdens port var hvälfd, och öfver densamma’ slingrade sig
vin-rankor med drufklasar af skiftande färger, de röda liknande rubiner och
de mörka liknande ebenholz. De stego in uti en löfsal och ftmno
derinne frukter, somliga vexande i klasar, somliga hvar för sig; foglarne sjöngo
från grenarna, hvar och en efter sin sed; näktergalen slog sina melodiska
slag, turturdufvan fyllde lundén med sitt kuttrande, trastens sång liknade
ljuden af menniskorösten, och ringdufvan påminde om en man, som blifvit
muntrad af vin.’ Frukterna på träden, — der ftinnos sådana af alla slag,
som voro goda att äta, — hade redan mognat, och man såg flera
artförändringar af hvarje slag; der ftinnos mandel-aprikoser och aprikoser från
Khorasan; plommon med en färg, liknande färgen på skönhetens kinder;
körsbär, som måste fröjda hvaije menniskas sinnen; röda, hvita och gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
