Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
BERÄTTELSEN 011 SLR ED-DIN
fikon, alla med de renaste färger; blommor, liknande perlor och koraller;
rosor, mer rodnande än den täckaste mö; violer, lika svafvel, när elden
vidrört detsamma; myrten, levkqjer, lavendel ochanemouer. Och deras blad
voro daggiga af himmelens tårar; kamillblomman log och visade sina
tänder; narcissen kantade på rosen en blick ur sitt mörka öga, citronerna
liknade runda skålar,. apelsinerna voro som kulor af guld; — marken var
som en blomstermatta med de brokigaste färger, och hela trädgården
prunkade i all vårens fiig|ring. Floden sorlade, medan foglarne sjöngo och
vinden susade i träden; luften var ljum, och vestanvindens suckar dogo
långsamt bort
Sheik Ibrahim förde dem in i pelarsalen, och de sågo med
förtjusning dennas skönhet och den utomordentliga prakt, som var slösad ’derpå.
De togo plats vid ett af fönstren, och Nur ed-Din, som ihogkom sina fordna
nqjen, utropade: vid AJIah, detta ställe är utomordentligt skönt! Det
påminner mig om förflutna tider och mjldrar-hos mig bekymmer, lika
brännande som den hetta, hvilken trädet Ghada gifver ifrån sig. — Sheik
Ibrahim satte nu för dem åtskilligt att äta, och de spisade, tilldess de
blifvit mätta, och tvådde derefter sina händer. Derefter tog Nur ed-Din
åter plats vid ett af fönstren och ropade åt sin slafvinna, som genast
kom till honom, och de sutto der bägge, betraktande de med frukter
af alla slag belastade träden. Nur ednDiu vände sig nu till sheiken
och sade till honom: o sheik Jbrahim, har du ingen dryck? Efter
det man ätit, tnrykar man vilja dricka. — Sheiken satte fraiji friskt och
godt vatten; men Nur ed-Din sade: detta är icke den dryck, som jag
önskar. — Vill du- bäfva vin? — frågade sheiken. — Ja! — var Nur
ed-Dins svar. — Sheiken utropade.- jag söker hos Allah mitt värn mot
sådant! Sannerligen, på tretton år har jag icke druckit vin, ty propheten
(hvilken Gud beskydde och bevare!) har förbannat den, som dricker det,
och den, som pressar det, och den, som bär det. — Vill du lyssna till
tväaøe ord af mig? — frågade Nur ed-Din. Sheiken svarade: säg hvad
du önskar! Han sade: om du icke är den, som pressar vinet, icke heller
den, som dricker det, eller den, son) bär det, skall då något af
förbannelsen drabba dig? Sheiken svarade: n$j! — Tag då detta guldstycke,—
återtog Nur ed-Diu, — och dessa bägge silfverstycken, sätt dig upp på
åsnan, stadna ett litet stycke härifrån, och uär du finner någon, som du
kan sända för att köpa vin, så ropa iwriøro och säg till honom; tag dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
