Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
BBRiTfELSKN 011 GfUMM,
gruset efter den nedfallna salen. — Blef icke din matmoder rtddad ? —
frågade han. — Nej, — svarade jag, — ingen af dem blef räddad; den
första, som dog, var den äldre af mina unga matmödrar. — Kom icke
min yngsta dotter undan? — frågade han. — Jag svarade: ney! — Nå,
— fortfor han, — huru gick det med den mulåsnan, på hvilken jag
brukar rida? Är hon i säkerhet? — Nej, — o min herre, — svarade jag; —
väggarne i huset och väggarne i stallet ramlade ned öfver allt det, som
fenns uti huset, till och med öfver faren, gässen och hönsen; alltsammans
blef till en massa kött, som låg qvar under grushögarna, och ingen
lefvande varelse kom undan. Han sade: icke en gång min äldsta son? —
Ny, — svarade jag, — ingen enda kom undan; i detta ögonblick finnes
det ingenting *qvar af hvarken huset eller dess invånare, icke ett enda
spår af dem; hvad åter faren, gässen och hönsen vidkommer, så hafV«k
kattorna och hundarne nu ätit upp dem. — När min husbonde hörde
dessa ord, blef dagern mörker för hans ögon, han var icke längre herre
öfver sina sinnen eller sitt förstånd och förmådde icke hålla sig uppe på
sina ben. Han stod som förlamad, och hans krafter sveko honom; han
ref sina kläder sönder och ryckte upp sitt skägg, slog sig för sitt ansigte,
kastade turbanen ifrån sig och upphörde icke att slå sig sjelf, förrän
bloden strömmade ifrån honom. — Han begynde derefter gråta och
skria.-Ve mig! Mina arma barn!,Min hustru! Ve mig, så olycklig jag är!
Finnes det någon, som erfarit maken till den olycka, hvilken jag erfarit! —
Köpmännen, hans vänner, deltogo i hans klagan och i utgjutelsen af hans
smärta; deras medlidande för honom väcktes, och de refVo sina kläder
sönder. Men min husbonde begaf sig ut ifrån trädgården; i sorgen
öfver den stora olycka, soin (enligt hans förmenande) drabbat honom, fortfor
han att slå sig för sitt ansigte allt våldsammare och våldsammare samt
gick med vacklande steg, likasom skulle han varit drucken.
När sällskapet på detta sätt kommit ut genom trädgårdsporten, blefvo
vi varse ett moln af damm och hörde orediga röster; köpmännen vände
sina blickar åt det håll, hvarifrån detta kom, och derifrån nalkades en
stor hop menniskor. 1 hopen befann sig Wali’11 med sina tjenare,
omgifven med en skara folk, som ville tillfredsställa sin nyfikenhet; alla
skriade de, gräto och jämrade sig; men de första, som närmade sig till min
husbonde, voro hans hustru och barn. När hans blick föll på dem, blef
han förvånad, skrattade och sade: hur står det till med er? Hvad har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
