Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EIJUBS SON, KÄRLEKENS SLAF.
119
hyllor» slog sönder luckor och fönster samt smetade lera och blå färg på
väggarna* under det hon sade till mig: ve dig, o Kafur! Kom hit och
hjelp mig att förstöra skünkborden här samt att slå sönder kärlen och
porslinet! — Jag gjorde efter hennes befallning och hjelpte henne att
förstöra alla hyllor i huset och allt, som stod på dem, tillika med
skänk-borden och allt, som förvarades deri; jag gjorde derefter en rund på
taken och öfver allt, förstörande allt hvad der fanns, medan jag under strida
tårar ropade: o ve, min herre! Derpå gick min matmoder ut ur huset med
obetäckt ansigte och med blott hufvudslüjan på, men åtfü|jd af sina
döttrar och söner, och hon sade till mig: o Kafur, gack före oss och visa
oss det ställe, der din husbonde ligger död under muren, på det vi mätte
draga honom fram, liigga honom i en kista, föra honom hein och sedan
jiisätta hans lik på begrafningsplatsen. Följaktligen gick jag framför dem
ropande: o min husbonde 1 — och de följde efter ined obetäckta ansigten
och hufvuden, gråtande och ropande: ve oss, så olyckliga vi äro! Ve oss!
Det fanns uti hela stadsdelen ingen man, ingen qvinna, intet barn, irtgen
jungfru eller gammal qvinna, soin icke följde med oss; och alla slogo de
sig för sina ansigten i üfvermåttet af sin sorg. Sålunda följde jag med
dem igenom staden, och när folket frågade, huru det stod till, meddelade
de allt hvad de hört af mig; och folket utropade: det finnes ingen kraft
eller magt annat än hos Gud, den Högste, den Störste! Vi skola gå till
\Vali’n och underrätta honom om saken. — Och när de kommit inför
Wa-li’n, meddelade de honom alltsammans; han steg till häst, tog med sig
arbetare, försedda med yxor och korgar, och följde, omgifven af en stor
hop folk, min vägledning.
Jag gick framföre, gråtande och skriande; jag strödde stoft på mitt
hufvud och slog mig för mitt ansigte. När jag kom till det i trädgården
sittande sällskapet, och min husbonde blef mig varse, slog jag mig för
mitt bröst och utropade: o min matmoder! Hvem skall hafva medlidande
med mig, när min matmoder är borta! Allah gifve, att jag fatt bli ett offer
for henne! — När min husbonde blef mig varse, förskräcktes han, bleknade
och sade: hvad går åt dig, o Kafur, och hvad vill detta säga? Hvad har
du att förkunna? Jag svarade honom: när du sände mig hem till ditt hus,
för att derifrån hemta hvad du ville hafva, begaf jag mig dit och trädde
in i huset, men blef der till min förskräckelse varse, att väggen i sälen
ramlat ned och att inin matmoder låg ined sina barn begrafven under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
