Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIJEBS »OR, KÄRLEKENS SLAF.
m
<du behandlat mig med största godhet. Detta är det, som händt mig, och
jag vet icke hvad som vederfarits khalifen under min frånvaro. Känn
sålunda mitt höga stånd och låt ingen veta, huru det förhåller siginedmig!
N8r Ghanim, Eijubs son, hört dessa Kut el-Kulubs ord och upptäckt,
att hon var khalifens älskarinna, drog han sig af vördnad för khalifen undan
ifrån henne och satte sig för sig sjelf i en vrå af rummet, missnöjd med
sig sjelf, försjunken’ i tatikar öfver .sin belägenhet och brinnande af karlek
till henne, med hvilken han icke kunde bli förenad. Hans häftiga begär,
hans djupa lidelse och hans sinnesförvirring aflockade honom tårar; han
utgjöt sig i klagomål öfver ödet och dess orättvisa. — Upphöjd vare
M-kömligheten hos Honom, som låter de ädelsinnades hjertan oroas af
kärleken, men icke förunnar de lågsinnade så mycket deraf, som motsvarar
vigten af ett enda gran! — Men Kut el-Kulub gick bort till honom samt
omfamnade och kysste honom. Kärleken till honom hade bemägtigat sig
hennes hjerta; hon uppenbarade för honom hela sin lidelse, hvilken hon
hittills dolt, slingrade siria armar krirtg hans hals och kysste honom
återigen; men hans vördnad för khalifen förmådde honom att åter slita sig
lös ur hennes armar. De samtalade vidare en stund, bägge försänkta
i den ömsesidiga kärlekens haf, Och tillbragte på detta sätt tiden tills det
blef dager, då Ghanim stod upp, gick till torget som vanligt, anskaffade
det nödvändiga och återvände hem. Der fann han Kut et-Kulub gråtande;
men så snart hon blef honom varse, upphörde hennes tårar att rinna; hon
log och sade tiH honom :< du har’gjort mig nedslagen genom din frånvaro,
o du mitt hjertas älskade! Vid Allah, denna timme, som du tillbragtski|jd
ifrån trfife, har förefallit mig som ett år, ty jag kan icke uthärda
skilsmessan ifrån dig. Och si! den våldsammà kärlek, som jag hyser till dig, har
nu ensam förmått’mig att på detta sätt meddela dig mitt l\jertas tillstånd.
Statt | derföre upp och’tänk icke- på det, som hätldt, utan tag mig till din
hustru! — Mén han svarade: jàg söker min tillflykt ’hos Allah. Detta äi
någonting, sota ’aldrig kan ske. Huru skulle hunden kunna intaga
lejonets plats? Det, som tillhör min hèrre, dertill är det mig fört(judet att
nalkas. — Han Slet -sig derföre ifrån henne och satte sig för sig sjelf;
men hennes • kärlek tillvexte just till följd af hans motstånd. — Så
tillbragte de tre lårtga månader; men så ofta hon ville närma sig tiMonom,
drog han sig Buda» och sade: det, som tillhör herren, det är slafven för- ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
